Det vi kommer sakna mest med vårt nuvarande hus

Det kommer ju ingalunda vara lätt att lämna vårt nuvarande hus. Vi älskar ju det. Vi har byggt det med kärlek och under de 4,5 år vi bott här har byggt till, anlagt, förbättrat och fixat non stop för att nån gång i framtiden nå målet.

En av dom stora sakerna jag kommer sakna med vårt nuvarande hus är terassen. 75 kvadratmeter hörnterass har varit som ett andra vardagsrum 9 månader av 12 i året. Ska njuta till max av terassen denna sista sommar vi spenderar på den.

Här har utanför köksfönstren har vi morgonsol. Skyddade i lä för vind för det allra mesta. Här kan vi sitta och sola, läsa, umgås från februari till november.

Sen flyttar vi till den här soffgruppen, i eftermiddagssol. Här dricker vi eftermiddagskaffe, tar en siesta under ett parasoll och njuter.

Och sen lunch eller middag vid det underbara enorma matbordet som min pappa och jag snickrade ihop av gammalt restvirke efter husbygget ett par år sen. Efter två år ute i väder och vind är det sådär perfekt grått och väderbitet. Så vackert tycker jag!

Så ja terassen. Den kommer jag sakna.

Mattsvart och mässing i badrummet

Det var en gång ett tråkigt och intetsägande litet badrum. Vita väggkakel, beigea harmlösa golvklinkers och vita släta skåp från det stora varuhuset.

I badrummet fanns också den här, en gammal rådgivningsvåg som kunde varit en snygg statementpiece men som var alltför osynlig och blyg även den. Länge stod den bara där, en vit våg mot dom vita kakelväggarna och syntes knappt. Den var en urläcker retrodröm men kom inte alls till sin rätt.

Spraymålfärgen to the rescue.

Och plötsligt infann sig inspirationen för resten av badrummet. Mattsvart och mässing fick det bli.

De gamla vanliga handukskrokarna byttes ut mot stora handsmidda mässingsspikar från Housedoctor, ni hittar de små som handhanddukarna hänger på HÄR.

Allra helst hade jag ju givetvis bytt ut det anspråkslösa beigea klinkersgolvet mot ett ljuvligt från Marrakechdesign, tex det HÄR. Men iom att det är mer än dröm än en verklighet så får den nya fina bomullsmattan från Indiska pigga upp, den hittar ni HÄR.

Även badhanddukarna hänger på Housedocotrs tuffa spikar, dessa är den större modellen som ni hittar HÄR. Dom är urläckra även i blank koppar men den här ggn beslöt jag mig att hålla mig till mässingen då det fanns på vågen.

Man kan alltid ställa fram sånt som finns i skåpen som passar i stil och färg och gömma bort sådant som inte passar in (om man inte råkar ha hela sitt badrumsskåpsinnehåll färgkoordinerat dvs).

När jag ändå var i farten med sprayburken så fick även toalettpappershållaren sig en omgång. Innan var den en typisk kromad sak med en sån där blank ‘metallflärp’ som hänger över själva rullen. Bort med ‘flärpen’ och så några lager mattsvart färg så blev den genast mycket roligare. Och vågen blev äntligen den statementpiece den alltid varit ämnad att vara. Den är inte bara tjusig den fungerar också förstås.

Förvaringskorg från Housedoctor HÄRIFRÅN.

Så mycket roligare med så små medel.

Sentimental Sunday

Idag har jag bland annat bläddrat igenom mängder med gamla foton från några år tillbaka, och då slog det mig att jag kanske kunde visa lite bilder från vårt förra hem, radhuslägenheten vi bodde i under fyra års tid innan vi byggde huset.

Bilderna är ju inte fotade med tanke på att visas upp, jag gick helt enkelt en runda med kameran i samband med nån visning då vi hade städat för att ha som minne för framtiden hur det hemmet hade sett ut. Here we go:

Man kom in i en typisk smal hall med förvaring längs ena hela sidan. Till vänster ur bild hade vi hela väggen med spegelskjutdörrar från golv till tak. William är cirka 2 år på bilden skulle jag uppskatta.

Från hallen kom man in i badrummet:

Inget speciellt alls där, väldigt basic men jag minns att jag uppskattade att det fanns plats för skötbord inne på själva toan. Bastu fanns också.

Följande dörr i raden ledde till det större sovrummet i nedrevåningen. Då vi först flyttade in och övervåningen inte ännu var byggd var det här Magnus och mitt sovrum och William sov i spjälsängen i det här rummet med oss. Senare när vi flyttat till övervåningen var det här arbetsrum/gästrum.

Det fanns ytterligare ett pyttelitet sovrum på nedrevåningen som fungerade som lekrum men det finns exakt NOLL bilder på det rummet, antagligen för att det aldrig var i fotodugligt skick.

I hallen mellan tamburen och kök/vardagsrum stod ett piano som ingen av oss kunde spela på:

Vardagsrum och kök satt ihop i ett enda öppet utrymme, köket till vänster:

Och vardagsrummet till höger:

Där skymtar också trappan till övervåningen som vi började bygga genast vi flyttade in för att hinna få den klar till Elias var beräknad att födas.

 Övrevåningen bestod av ett enda stort rum (+en förvaringsskrubb), här sov vi hela familjen tillsammans eftersom pojkarna var så små och jag sprang skytteltrafik mellan dem båda hela nätterna.

Spontant när jag ser på bilderna som jag inte tittat på på flera år så tycker jag vi hade det ganska avskalat och snudd på tråkigt inrett. Och prydligt. Jisses ändå. Det var nog mindre rådd med två små barn än med tre stora får man konstatera. För sådär undanplockat blir det ALDRIG mer hos oss nu.

Mycket vitt, brons och brunt, förutsägbart och ganska opersonligt frånsett några få thailändska detaljer men så får man komma ihåg att vi var unga och fattiga då vi flyttade in här. Inredningstrenderna såg också annorlunda ut mot nu, mönster fanns i princip inte alls just då känns det som.

På det stora hela blir jag ganska sentimental när jag ser på dom här bilderna och minns allt stort som hände under dom åren och hur bra vi ändå trivdes i det hemmet. Och det var så ENKELT. Att bo i ett mindre radhus med få kvadratmetrar, liten trädgård att sköta och tusen ggr färre saker på to-do listan jämfört med egnahemshusboende. Ändå trivs vi ju utmärkt också nu med den boendeform vi har nu.

Före och efter Kalklitir

Nåja. Nu så. Äntligen. Det tog ett par dagar innan solen ville kika fram bakom det jämngråa så det ens var möjligt att få till lite inomhusbilder.

Före:

Tapeten från Sandbergs som hängt där några år nu var det inget större fel på. Men stilen klaschade lite väl med att det under åren krupit in alltmer orientaliska, etniska detaljer hos oss.

Största felet var dock att vi tidigare hade vardagsrummet delat i två sektioner. För att markera det tapetserade vi bara ena sidan av den ena långväggen, fram till spisen. Men nu har vi sedan ca ett år tillbaka gjort rummet till ett enda enhetligt rum, och då såg det plötsligt ganska knas ut när tapeten slutade mitt i.

Efter:

Kalklitir San saccaria  I love you. Gråblå bastväska från Housedoctor (Aveoshop), strutsfjädervippan som sticker upp ur korgen är från Clas Ohlson, lykta och små ljuskoppar från Indiska.

Enhetligt. Lugnt. Sammetslent och matt. Jag ÄLSKAR den här färgen! Levande yta utan att vara för fläckig eller flammig. Synd bara att den där arma teven måste stå där mitt i och förstöra alltihop men nånstans ska den ju vara och att hitta ett tillräckligt stort skåp för det enorma åbäket är inte direkt lätt heller.

Nu väntar jag bara på mina buffelhorn som eventuellt ska upp där någonstans också. Imorgon lovar jag att sätta upp lite bilder från själva processen så att dem av er som är nyfikna på att pröva själva ser exakt hur enkelt det är!

Vår tambur i Vasabladet

I dagens Vasablad kan man kika in hos oss och få en glimt av vår hall och tambur. Vår tambur/hall är knappast nåt exempel på den perfekta tamburen men däremot har vi försökt att göra det bästa av vad vi har och tänkt till rätt mycket vad gäller förvaring och praktiska lösningar i små utrymmen, här kan ni se reportaget:    (Bilderna är klickbara så ni kan läsa texten)

Köksdetaljer

Orienten smyger sig in mer och mer hos oss. Det brukar ju vara så, att det börjar i ett hörn och liksom halvt obemärkt sprider sig sedan. Nu när vardagsrummet långsamt men säkert omvandlas från avskalat, ljust, vitt och skandinaviskt till mer varm, ombonad ottomansk lounge eller liknande, så börjar man se det även i grannrummet, köket.

Här är allt fortfarande ljust och monokromt. Svartvitt och lite indigoblått. Det är i de små detaljerna förändringen sker.

Skandinaviskt lantligt smalrandigt överdrag på madrassen har nu bytts ut mot indiskt batikmönstrat (mamma hämtade det som egentligen är en duk åt oss, var hon köpt den vet jag faktiskt ej men gissar på Indien, Sri Lanka eller Thailand).

Även korgstolens dyna som tidigare var klädd i ett grått grovstickat överdrag har fått nya kläder. En sarong har fått agera kuddöverdrag. En present som mamma hämtade hem åt mig från en resa till Goa för många många år sen om jag inte minns fel. Den har sedan dess följt mig till många stränder som liggunderlag i alla världens hörn, nu pryder den sin plats i köket. Dip-dye kudde från hemtex.

Den ensamma danska blåvita porslinskoppen får allt fler kompisar. Sockerskålen ett loppisfynd, den mindre tallriken köpt på Indiska många år sedan och den stora hade vi som serveringsfat i mitt barndomshem i thailand redan på 80-talet.

Den svarta skolplanschen med sädesslag på fick flytta ut till sommarstugan. På dess gamla plats hänger en tavla som Magnus och jag fick i förlovningspresent av min mamma (märks det att min mamma alltid gillat den här stilen kanske haha). Vi valde den själva i en konstaffär i Thailand där vi också förlovade oss för 12 år sedan och är ett tryck av en traditionell chinesisk klänning

Imorgon får ni se lite bilder från Habitare mässan som vi besökte från Aveo igår! Några personliga favoriter lovar jag bjuda på. Idag är jag helt enkelt för mosig i hjärnan för att börja plöja genom alla foton från gårdagen, det blev en fantastiskt lång och rolig dag och många foton. Uppstigning 4.30 och isäng följande natt 1.30. Men nu känner jag mig så galet peppad och inspirerad. Mera om det imorgon!

När hösten kom till vardagsrummet

VÅR/SOMMAR:

Vitt, ljusgrått, blått. Lätt, luftigt, tunna skira tyger. Igår inledde vi september. Då är det officiellt tillåtet att gotta ner sig i hösten tänker jag. Så jag gick lite lätt bananas.

 

HÖST (snudd på jul?):

Siden, sammet, ull och skinn. Varma nyanser av rött, koppar, guld, orange.

Jag skyller på Turkiet.  I fjol somras åkte vi en vecka till Turkiet i maj. Där blev jag tokförtjust i alla färggranna glaslyktor i regnbågens alla färger men köpte inga eftersom jag ingenstans hade att lägga dem. Där såddes nog det första fröet till det här. Sen var det min man som gjorde mig sällskap genom indiska förra vintern och tyckte det kunde vara trevligt med lite mer färg som omväxling hos oss medan jag själv beundrade alla färggranna julgransbollar av tunnaste glas men som inte passade alls hos oss. Och sen när happylightsen i nyansen Assayita damp ner i lagret på jobbet, då blev jag helt enkelt tvungen att skapa mig ett rum att sätta dem i.

Ett par veckor sen beställde jag till slut en kelim matta från carpetvista, och igår anlände den. Frånsett happylightsen är mattan det enda nyinköpet. Alla fårskinn, tavlor, kuddar, plädar etc fanns i gömmor från tidigare perioder av orientaliska inredningsfiilisar hos mig eller mamma. Det marockanska brickbordet hade jag också från innan. Gamla souvenirer från tanzania, eritrea, iran, thailand, kambodja etc grävde jag fram ur gömmorna också. Mera lullull får komma till vartefter via loppisar och nån tur till indiska får det säkert också bli. Det här är nog bara början, det jag snabbt rafsade ihop på en kväll inspirerad av den nya mattan. Men nu kan jag äntligen unna mig färggalda glaslyktor och mönstrade ljuvliga textilier om andan faller på.

Tänk vad ett gäng glaslyktor i en souvenirbutik på ett turiststråk i turkiet kan starta om man är lagd på det sättet.

Master bedroom

Hela sommaren har jag försummat vårt eget hem känns det som. Vi har bott ute på sommarstugorna till största delen i två hela månader och hemma har vi bara varit och svängt, bykat kläder och klippt gräset. Nu när skolorna och förskolorna dragit igång och  det kyliga vädret gör att man börjar vara mer inne än ute igen så kryper behovet av att boa och mysa till det hemma på så småningom. Fluffa kuddar och hänga ljusslingor. Och jag. Jag får som vanligt lust att måla och tapetsera om eller kludda färg på en möbel eller två haha!

Vårt sovrum var LÄNGE ett rum jag inte riktigt fick bukt med då vi byggt och flyttat in. Jag bloggade flera ggr HÄR och HÄR tex om det redan för flera år sen. Det kändes inte som jag riktigt hittade stilen där inne och det var länge avskalat och tråkigt.

FÖRR
Redan då vi köpte sängen hade jag nog en tanke om att jag ville ha en säng med två höga mjuka gavlar för att ge en lyxigare mer ombonad känsla. Men rummet kändes ändå aldrig bra. Jag fick aldrig till det bara. Lova sov till först i Leander vaggan som skymtar på bilden och sedan i ett hörn i spjälsängen. Inget större fel på rummet heller men ingen wow känsla alls.

Det var först när vi hade bott i huset ett par år som jag insåg att det var hela balansen i rummet jag inte trivdes med, en stor säng på ena sidan och en hel vägg med fönster på den andra. Men inte kan man ju ställa en hög sänggavel framför fönstren? Eller så provar man.

Och det blev SÅÅ mycket bättre!

NU
Plötsligt blev det symmetri i rummet och den stora tunga sänggaveln fick lite tyngd runt sig av höga fönster och långa gardiner.
Den lyxiga hotellrumskänslan infann sig.

Sängen är en modell från Ikea som inte tillverkas längre, också nattduksborden är från det stora varuhuset. Kuddar och lakan från diverse olika ställen, Hm Home, Indiska, Anttila. 

I hörnet står numera ett vitrinskåp med böcker istället för en spjälsäng. Eventuellt kommer jag bli ‘tvungen’ att kludda lite färg på det här i höst ännu.

Sänglamporna med celadon fot och stora kupor av thaisiden är mina storfavoriter. Dom fanns i mitt barndomshem i Thailand och i min mammas vardagsrum tills jag till min enorma lycka fick ‘låna’ dem till vårt sovrum ett par år sedan. Jag ÄLSKAR verkligen dem. Någon grön person är jag inte normalt men den här bleka gröna nyansen gör sig så bra till allt det svartvita och beigea.

Sängöverkast hinns det aldrig med så jag försöker att hålla mig till vita/svartvita/beigevita lakan så slipper man bry sig. Kuddarna är ju givetvis alltid så här fint ordnade. Eller inte. Men när dom är det känns det ju onekligen extra lyxigt och ombonat.

På motsatt vägg där sängens huvudända stod förr finns nu en liten tavelvägg, en spegel och en stol att hänga (läs kasta) kläder på. Här måste jag nog också få till nåt i höst. Tapeten som jag aldrig varit helt nöjd med kunde ersättas med lite Kalklitir tänker jag, och en smal tavellist eller dylikt att ställa av smått och gott på under tavlorna kanske? Eller har ni nåt annat förslag för avställningsyta på ett smalt ställe som inte sticker ut för mycket?

Pardörrarna ut mot terassen som vi satte in extra då vi byggde huset har jag bloggat om flera ggr förut men det är nog en av dom förändringar vi valde att göra på huset vi är mest nöjda med. Det är helt underbart att om somrarna ligga i sovrummet med terassdörrarna öppna mot sädesfälten här bredvid och gardinerna som fladdrar i brisen.

Nu till hösten och vintern ska jag byta ut de små mattorna mot lite större och mjukare mattor. Skönt med nåt varmt och mjukt att stiga ner på mörka vintermorgnar. Och så blir det väl nog att släpa hem ännu en och annan Happylightsslinga från jobbet, ni hittar dem HÄR.

Mitt favoritrum helt klart. För mig är sovrummet så mycket mer än bara en säng att sova i, här älskar jag då hela familjen kryper upp och ser en film på datorn eller läser en bok tillsammans. Trygghet och vila, värme om vintern, svalka om sommaren, lugn och ro.

 

Drömmigt med dip-dye

Ja det är inget ord, drömmigt, (drömskt kanske det heter?) men det beskriver känslan jag får av mitt nya vardagsrum. Den har spridit sig nu. Min blå feber. Den har övertagit ett rum till utöver köket där den startade.

Jag skyller på Indiska. Hittade ett par ‘to die for’ dip-dye gardiner där några dagar sedan då jag strövade runt på deras sommarrea och sen var det kört. Den här gången har jag vandrat rejält utanför min egen bekvämlighteszon. Både färg och mönster som inte är alls typiskt ‘jag’. Men det känns nytt och fräscht och somrigt.

Brickbordet har min pappa köpt i Iran på sjuttiotalet. Det stod tidigare i vår sommarstuga men fick flytta hem till oss i förra somras.

Svala mjuka somriga textilier i batikmönster. Sköna att vila mot och praktiska dessutom då dom skyddar våra vita soffor och lätt kan kastas i tvätten i ett nafs. Gardinerna hittade jag som sagt på Indiska. Överkasten på sofforna är plädar i mjukaste bomull från Anttilas Anno serie. Tröttnar jag på att ha dem på sofforna kan dom dubbla som just pläd, bordsdukar, saronger och picknick filtar.

Ett gammalt skrivbord som stått i Elias rum fick benen avkapade några centimeter och blev ett nytt soffbord istället för det spruckna kantstötta som stod där innan.

Väldigt otippat för mig men man får ju lov att ändra sig.

Att ha ett regnbågsrum i huset

Till skillnad från sina syskon som önskade sig mer svart och tufft (William) och svart och rosa (Lova) i sina rum så önskade Elias sig mer färg. Ett regnbågsrum var önskemålet. Alla regnbågens färger och massor med djur. Sagt och gjort.

Regnbågsfärgade happylights, färggranna kuddar och ukulelen han fick av Moffa då han var 3 år.

Retrosängen från Niemen tehtaat som köptes till Lovas rum fick flytta hit istället. Lakan och kuddar från Anno och HM Home. Den lilla moroten (som är en ikea mjukis) fick Elias på sjukhusets barnavdelning då han opererades i benet. Den gula byrån hade jag i mitt lilla rum i pappas hus då jag var barn och jordgloben som fungerar som nattlampa är från Magnus barndomshem.

Djungelboken  leksakerna har Elias för sina egna sparpengar.

En gammal clown från min barndom i Thailand.

Självklart måste även böckerna färgkoordineras för att passa in i regnbågstemat. Girafferna i trä har farfar hämtat från Tanzania.

Rummet fick klart godkänt. Pojken kastade sig på golvet och låtsades svimma när han kom in, sen när han skulle somna för natten viskade han ‘Mamma, du e vääärldens bästa mamma som gjort världens finaste rum åt mig’. Och vad nån annan tycker är ju helt klart en bisak i jämförelse med det. HÄR kan ni se hur det såg ut innan. Då mer i mammas smak helt klart men nu är det ju Elias som ska trivas i rummet och inte jag.