Det är flera veckor sedan hon fyllde år, men schemat har varit så späckat så vi inte har fått till hennes kalas innan nu.
En rosa kaka med polkadots önskade hon sig, så jag köpte karamellfärg och jordgubbar att färga grädden med och chokladknappar till prickar.
Tandlös, Ettagluttare. Sju år. ❤
Sommaren är officiellt slut för vår del. Ett par dagar sedan kom vi hem från vår resa till Göteborg och Västkusten (mer om den i ett annat inlägg) och imorgon drar vardagen igång för oss alla fem på en och samma gång. Magnus och jag återgår på jobb efter flera veckor hemma och barnen börjar alla tre skolan imorgon, Lova börjar ettan, stort!
Vad passar då bättre än att äntligen titta tillbaka på en av sommarens absoluta höjdpunkter, vår inflyttningsfest deluxe med 1800-talstema.
Vi riggade med partytält, mat och musik, bredde ut gamla trasmattor och dukade långbord och skrev skyltar i tidsenlig stil, lånade och sydde ihop till utklädnad åt oss själva, mamma kokade laxsoppa så det stod härliga till, Magnus bröder ställde upp som husband. Men sen är det ju så, med alla tillställningar, att det är gästerna som gör det. Hur mycket man än bjuder in, fixar och ställer, så är det ju människorna som dyker upp (eller inte ) som är helt avgörande för hur lyckad en fest blir.
Då är det ju en himla tur att vi är så lyckligt lottade att vi har dom BÄSTA människorna runt oss. När vi sände ut en inbjudan till 1800-talsfest med frivillig utklädning hade vi ju aldrig vågat hoppas på att nästan 70 av våra närmaste vänner och släkt verkligen skulle dyka upp i full 1800-talsmundering varenda kotte! Så sjukt roligt!
Hade det inte varit för en och annan mobiltelefon, moderna bilar som skymtar i bakgrunden och plaststop etc så hade det varit svårt att avgöra när dessa bilder är tagna. Alla hade satsat som galna på sina kläder, gått på loppis, lånat folkdräkter, sytt och grejat för vår fest.
Bästa mammagänget (eller nästan hela gänget, ni som inte kunde komma var saknade <3) var förstås på plats!
Långa och korta. Unga och gamla. Ringlekar och musik och dans långt in på natten.
Glada sköna typer .
Sån sjukt rolig fest! Det går inte ens att förklara hur galet glada vi blev över att så många dök upp på så kort varsel en helg mitt i bästa semester- och bröllopstider, att varenda kotte satsat som dårar på att klä ut sig. Vi kommer nog aldrig glömma den här inflyttningsfesten. Ett enormt tack till alla er som var med, ni är härligast!
Vi semestrar och försöker göra det bästa av de vackra dagarna vi nu äntligen fått efter den kalla och usla sommaren vi hittills haft. Så vi hänger här, på sommarstugan med släkten.
Och så kryper vi in här i vår lilla mini-stuga under snedtaket och sover med fönstret öppet mot havet om nätterna.
Sen har vi haft världens mesta bästa inflyttningsfest hemma i Söderbyn vid drömhuset också. Och bara jag tragglat mig igenom alla bilderna och redigerat och laddat upp dem via sommarstugans långsamma internet så ska ni få ta del av dem. Nästan 70 personer utklädda i 1800-talskläder, ringlekar och partytält på gården. Den festen gick inte av för hackor vill jag lova!
Den stora doftjersminbusken på vår gård har slagit ut och jag hämtar in stora kvistar som sprider sin doft i hela huset. För mig doftar jersmin inte bara härligt somrigt utan också av min barndom i Thailand eftersom det finns väldigt mycket i Thailand som doftar jersmin, det är en favoritdoft där som används både som blommor och i olika produkter.
Vasen med krackelerad celadon yta är från Broste Copenhagen och inköpt på Hemtex.
Skyfallet tidigare idag slog ut elen i vårt elstängsel och plötsligt fick vi besök av en granne som hade hittat fyra får i sitt salladsland. Jag önskar jag hade haft kameran med för det var en rolig syn när vi vallade hem fyra bässar som galopperade längs Söderbyvägen i full fart, bräkandes medan dom ivrigt jagade William som ledde dem hem i kö, längst fram på cykel. Att få hem dem var tack och lov inget problem, dom lämnade salladen och rusade mot oss direkt dom såg och hörde oss, dom vet verkligen vem dom bor hos.
Idag är det prick ett år sedan Elias blev känd som ‘Granat-Elias’ och vi för en kort tid blev familjen i granat-huset. Ett år senare känns det surrealistiskt och som nåt man bara sett i en gammal film när jag tänker tillbaka på rumban som uppstod efter Elias fynd. Plötsligt var vi och grannhusen evakuerade, vår lilla byväg avstängd och på vår gård vandrade gubbar klädda i bombdräkt.
Att Vasabladet hörde av sig var ju en sak, sen var det Yle, en radiointervju och sedan började svenska kvällspressen höra av sig. Absurt är bara förnamnet. Elias fick verkligen sina 15 minutes of fame med besked.
Expressen:
Aftonbladet.
Eftersom jag hade bloggpaus förra sommaren dök nyheten dock aldrig upp här inne men nu är det alltså sparat för framtiden här också. Elias granatdag alltså.
Syrenerna och liljekonvaljerna är på sitt allra sista nu, så jag passar på att ta in dem och njuta av doften, ett helt år till nästa gång.
Har, som så gott som varje sommar, kommit in i en intensiv läsperiod igen. Slukar böcker all ledig tid jag lyckas stjäla åt mig och försummar både fönsterbågar som behöver målas, hus som behöver städas och blomrabatter som behöver rensas på ogräs. När jag kommer hem efter jobbet är jag så slut i skallen så jag behöver få försvinna in i en bok just nu. Nytt jobb och ökad arbetstid tar ut sin rätt, det brukar ta ett antal månader innan man är helt inkörd i nya rutinerna.
Med en trött katt som sällskap här i soffan skall jag börja min nyaste bok, Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser. Någon som läst den och kan säga om den var så bra som alla priser den vunnit låter påskina?
Traditionell midsommar på Grönvik gård med midsommarstång, ringlekar och långbord ute i trädgården blev det för oss i år som så många år.
Glad midsommar från oss allihopa!
Sedan fjolårets sommarfår åkte ‘hem till sina mammor’ (den barnvänliga versionen men knappast nåt av barnen tror väl egentligen på den) har vi sett fram emot att årets lamm ska få komma till oss över sommaren. Och nu är årets gäng här. Fyra bässar bus.
Fjolårets lamm var traditionella vita och ett svart får, i år är det lite mer fifty shades of black and grey på g. Dessa lär ha gotlands grå i sina gener vilket är orsaken till den fina ullen. Nu i början är dom i en liten liten hage inuti den egentliga hagen för att vänja sig med stället och varandra innan dom släpps ut i stora hagen med elstängsel.
Tre månader gamla är dom. Än så länge väldigt skygga men vi vet av erfarenhet att det inte tar många dagar innan dom är bästa vänner med oss. Nu känns det som sommaren är här på riktigt.
(Ps. för er som bor här omkring och brukar gå på promenader med era barn och klappa våra får så måste jag tyvärr berätta att dom inte är i samma hage som ifjol intill cykel och gångvägen eftersom vi inte har tillgång till den marken längre, i år är dom innanför vår bakgård och man kommer inte fram till dem från nån väg).
När man övertar ett gammalt hus följer det med en gammal trädgård. För oss som tidigare kämpade i åratal med att försöka anlägga en ny trädgård runt vårt nybyggda hus och svurit då ynkliga små träd- och buskplantor dukat under varje vinter, är en gammal färdigt uppvuxen trädgård en otrolig lyx. Varje träd är uppskattat och älskat, och för mig som alltid haft en stark dragningskraft till stora gamla träd (på samma sätt som jag dras till gamla hus, det är nåt svindlande med tanken på hur länge de stått där, hur många generationer de sett komma och gå) är vår nuvarande trädgård helt magisk.
Det är ingen prydlig tillrättalagd trädgård. Den har kanske varit det en gång i tiden men nu är den vildvuxen och stor och gammal och alldeles underbar.
Stenmuren ut mot cykelvägen är nyanlagd av oss men ligger där som om den alltid gjort det i hundratals år. Lite mossa skall vi försöka få till på den så smälter den in ännu bättre i trädgården.
Allt är stort, enormt, i vår trädgård. Ormbunkarna går till hakan på mig nu redan och syrenbuskarna är många meter höga. Det finns tio stora pionbuskar som småningom slår ut och en enorm midsommarrosbuske. Vi har också ett plommonträd, mängder med körsbärsträd och två äppelträd varav det etta är bland det största jag nånsin sett. Det döljer nästan hela huset från ena hållet. (Bilden är från ifjol då trädet nästan blommade ihjäl sig, i år blommade det mycket blygsamt).
I en öppning i syrenhäcken och prydnadsapeln finns ‘den hemliga gången’ som leder ner till den bakre delen av vår trädgård.
Och där har vi en egen ‘park’. Gamla tjocka trädstammar och marken under dem är täckt av liljekonvaljer och hundflokor.
Om nån dryg vecka kommer årets sommarfår att beta här bakom.
Allra längst bort i vår trädgård står en gammal knotig björk. Det är svårt att på bild ge den rättvisa för man ser inte hur stor och grov den verkligen är. Barnen kallar den för kungsbjörken och den är alldeles fantastisk i all sin vridna knotighet.
Vår vilda otuktade trädgård alltså. Här går jag och strövar och hör på fågelsången varje kväll och känner mig otroligt lyckligt lottad över att få rå om den.
Sommarvärme, syrendoft och fågelsång, ledig lördag i bikini och ljust till midnatt. Dagar som idag skulle man behöva kunna förvara på burk, att ta fram i kolsvarta depp-november sedan då livsandarna lyser med sin frånvaro.
INREDNINGSDRÖMMAR & RACKARUNGAR 