Jersmindoft och får på rymmen

Den stora doftjersminbusken på vår gård har slagit ut och jag hämtar in stora kvistar som sprider sin doft i hela huset. För mig doftar jersmin inte bara härligt somrigt utan också av min barndom i Thailand eftersom det finns väldigt mycket i Thailand som doftar jersmin, det är en favoritdoft där som används både som blommor och i olika produkter.

Vasen med krackelerad celadon yta är från Broste Copenhagen och inköpt på Hemtex.

Skyfallet tidigare idag slog ut elen i vårt elstängsel och plötsligt fick vi besök av en granne som hade hittat fyra får i sitt salladsland. Jag önskar jag hade haft kameran med för det var en rolig syn när vi vallade hem fyra bässar som galopperade längs Söderbyvägen i full fart, bräkandes medan dom ivrigt jagade William som ledde dem hem i kö, längst fram på cykel. Att få hem dem var tack och lov inget problem, dom lämnade salladen och rusade mot oss direkt dom såg och hörde oss,  dom vet verkligen vem dom bor hos.

Liten pippi

Välkomna till naturbloggen.

Våra tomter är invaderade av trastar i enorma mängder just nu. En tjock liten trastunge tappade bort sin mamma under några timmar idag och satt på vårt terassbord och pep efter henne, den flyttade inte på sig innan jag var mindre än en meter ifrån. Jag hoppas hans mamma hittar honom innan storjägaren Mingus gör det.

Findrickaren

Här är ett litet inlägg för er Mingus fans därute, jag vet ju att ni är några stycken. Som ni läst förr dricker Mingus inte ur skål. Rakt ur kranen är storfavoriten.

Han sätter sig på diskbänken och ylar tills nån kommer och sätter på kranen helt enkelt. Mitt dricksglas är en annan okej källa enligt Mingus. Ställer man ett vinglas med vatten (jag skojar faktiskt inte här nu) vid hans matskål kan han också dricka ur det.

Och nu det senaste. Vattenkannan på bordet i köket.

Lite förnämare än andra.

Bästa vänner

Han är alltid med. Alltid tålmodig. Alltid lugn. Han låter sig liggas på, stigas på och kläs på. Och han försvarar och oroar sig om dom är ledsna. Skäller och går mellan om dom slåss. Räddar dem från äcklig mat genom att troget sitta under matbordet och invänta små matbitar som smygs ner till honom när mamma och pappa tittar bort en sekund.

En bättre vän kunde inte barnen ha.

Och inte vi vuxna heller för den delen. Finaste Jedi. (Jedi hälsar lite extra till Maija).

Olycksamt

Den här senaste veckan har vi verkligen inte haft turen med oss. Frånsett att vi drabbats av magsjuka och feber så har vi också råkat ut för två små olyckor i huset.

Den ena var väl mer underhållande än farlig kanske och bestod av att Lova pillade upp en plastpärla så högt hon kunde i näsan så jag fick åka in med henne till hälsocentralen där en sköterska fick prångla ut den med en lång tång. Jag kan ju inte påstå att jag var särskilt förvånad över hennes tilltag.

Den andra olyckan var lite allvarligare . Mingus har igen råkat illa ut och fått ett slag mot sidan av nosen. Eventuellt har han blivit påkörd av en bil eller cykel. Utvändigt syns inte så mycket mer än ett litet sår i kinden där den nedre kindtanden gått genom. Idag var vi en tur till veterinären där det konstaterades att han har en djup infektion i ett sår inne i mungipan. Vi snackar grönt, illaluktande kallbrand sår. Usch och fy.
Ingreppet han behöver genomgå var såpass stort att vi idag skickades tillfälligt hem med värkmedicin och antibiotika men nästa vecka skall hans ena hörntand opereras bort eftersom den gått av så olyckligt att nerven är framme i det fria och den orsakar stora problem och infektioner för honom.

Ibland får man bara hoppas på en bättre vecka nästa vecka helt enkelt.

Stressigt värre

Multitasking.

Inte alltid så stressigt som det låter.

Och jag ber om ursäkt för att det här har förvandlats till en instagramblogg men i brist på vettig kamera just nu så passar det min livsstil ganska bra. Lovar att inte instagramma inredningsinlägg i alla fall.

Den vise

Jag tror Mingus är den enda i huset som förstått vad meningen med livet är en mulen, våt oktoberdag. Golvvärme och en nerfallen handduk.

Vi andra dårar ska envist klä på oss och bege oss tillbaka ut i leran med spadar och krattor. Tacka gud för goretex och kurakläder.

Slutet på en lång dag

Just nu. Slöandet har inga gränser. Med sällsynt gott samvete.

Idag har det regnat hela långa dagen. Eftersom pojkarna var iväg på sina klubbar och förskolor har Magnus och jag passat på att ta en heldag i städandets tecken. Skrubb-, låd- och skåpstädningens tecken. Och dymoremsornas tecken. jag lyckades till och med göra slut på dymoremsan i mitt överivriga sorterar- och markerar-tillstånd.

Få saker jag drar mig så för att göra. Få saker jag hatar mer. Få saker jag skjuter upp längre än att röja i skåp och lådor och därför inte gör innan det är absolut nödvändigt. Få saker som känns så vidunderligt skönt i själen när man är klar.

Nu går jag bara och njuter och drar ut lådor och öppnar skrubbar som man inte ens fick in en halv fot i ännu imorse som nu har små dansgolv i sig där man kan göra piruetter eller leka kurragömma utan att riskera livhanken eller orsaka ett skred.

Sånt som får mig att fnissa en måndag förmiddag

Att den här ganska ruffa gruffa machotypen

Nångång, för inte alltför länge sedan, faktiskt har sett ut så här

Hahahahaha.

Utbrytarkungen

Jag tror att man kan konstatera att Jedi inte är nån vän av att vara på insidan när nån i familjen är på utsidan.
I brist på annat kan man ju försöka med kattluckan.