Isdebut

Idag fick Lollo äntligen testa på att skrinna för första ggn. Vi har varit lite sent ute med hennes skirdskodebut iom att förra vintern var en så usel regnig vinter. Så medan pojkarna spelade hockey med några kompisar så tränade vi på att hållas på benen.

Det är frågan om vem av oss som behöver stöd mer än den andra, men som tur behöver man inte vara särskilt duktig på nånting själv för att kunna lära sina barn.

Och det var ljuvligt varmt. Takdropp och blöt snö där solen låg på. Vårsol vi älskar dig.

Var är Skatila??

När mamma i familjen är uppvuxen i Thailand och stått endast en handfull ggr på skidor under hela sin livstid, och pappan iof sig skidat men varit ett stadsbarn som hellre åkte snowboard eller skateboard än längdskidor, så kan det hända att man får tänja på sina bekvämlighetszoner lite då man plötsligt upptäcker att man har fått tre skidfrälsta barn.

Utöver träningar har det varit skidtävlingar runtom i kommunen varje vecka den senaste månaden. Elias och William är långt ifrån snabbast i spåret iom att det här är ett ganska nytt intresse för dem, men entusiasmen är det i alla fall inget fel på. VARENDA tävling vill dom delta i, och då kan det gå som idag när vi googlade vallningstips, packade barn och skidor i bilen, och kollade upp var tävlingen skulle hållas just  idag. Sedan såg vi på varandra som rätt nyinflyttade Korsholmsbor och funderade, men var ÄR Skatila? Tur det finns google och gps.

Total lycka varje gång oavsett placering och glasskålarna och glasen som delas ut vid målgång samlas på hög här hos oss nu.

  Den enda som inte var lycklig var Lollo som också ville tävla och låg och surade i en snödriva i en hel timme och vrålade att hon också ville vara med. Nästa vinter är dom tre med nummervästar på sig i spåret.

Yles löpskola i Mitt Triathlon

Nån av er kanske minns att jag nångång under förra vårvintern skrev om att mina kolleger och jag var med och filmade in ett webteve avsnitt för Yles serie Mitt triathlon, KLICK.

Vill man se oss skutta på i snön, klumpigare än smidiga så kan man få sig ett litet skratt här via länken nedan.

http://arenan.yle.fi/tv/2477873

Att få se sig slagen

En gång i tiden svor jag på att aldrig bli en fotbollsmorsa. Magnus igen har alltid snackat om att ha ‘ett eget fotbollslag’. Gissa vem som vann?

Vissa är bättre förlorare än andra.

Det tränas flitigt. En del är så ivriga att dom tränar före skolan. Stiger upp extra tidigt, äter frukost, går ut och sparkar en timme och cyklar sen iväg. Spelar sen varje rast på skolgården. Och alla kvällar hemma. Utöver träningarna två ggr i veckan.

Det suras också flitigt om nån råkar ta bollen av en.

Till och med hunden har röstat emot mig.

Förra veckan sålde jag korv på fotistalko. Jag är inte sämre än att jag kan ändra mig.

Tre månader

Tre månader med squat challenge. Hur går det för er som är med? Jag har faktiskt inte fuskat en enda dag på dessa tre månader och 100 dagars strecket närmar sig snabbt. Min nya favoritversion är denna:

Benböj på ett ben med bänk. Dom här gör jag dock inte 100 av per dag. Efter sådär 20 per ben känns det rejält ett par dagar framöver. Testa får ni se!

Webb-teveinspelning och löpskola

Just another day at the office. När man jobbar på Aveo kan måndagsmorgon innebära vadsomhelst. Imorse begav sig några av oss från kontoret i träningskläder mot Yle på Brändö. Där mötte vi upp ett gäng hurtiga motionärer, bland andra fd. Buus/Strömsö och numera Triathlon-Jontti, Strömsö-Mathias och elitlöparna Camilla Rickardsson och Karin Storbacka. Där blev det sedan löpskola och webb-teveinspelning.

Snövit och dvärgarna hördes fnissande i ledet.

Bilder: Anna Häggblom

Smidiga var vi inte men roligt hade vi! Var när och hur ni kan se oss träna löpsteg smidigt som elefanter meddelar jag så fort vi vet. Det här med att förnedra mig själv offentligt börjar vara min grej helt klart.

Upptrappningen

Min squat challenge har pågått i snart två månader nu och 100 benböj om dagen har blivit rutin. Så nu har ett gäng tjejkompisar och jag trappat upp utmaningen lite. Ni är välkomna att hänga på om ni vill! Sedan lite mer än en vecka ser utmaningen ut såhär.

Varje dag i 100 dagar/fram till sommaren/ sex månader/så länge man själv vill gör man ALLA dagar oavsett om man tränar övrigt eller ej följande:

100 benböj

50 armhävningar på knäna (tanken är att börja göra en del och senare alla på tårna)

3 minuter planka uppdelat i max 2ggr 1,5 minuter (eller enligt egen förmåga)

40 tåhävningar med eller utan vikter

Efter dryga 10 dagar börjar kroppen vänja sig med att göra dessa dag efter dag och jag behöver inte splitta upp armhävningarna i fullt lika många delar över dagen som för en vecka sedan. Återstår att se om jag nånsin kommer så långt som att kunna göra alla 50 på tårna.

En månad med squat challenge

Första månaden är förbi, och lite mindre än en tredjedel av tiden. Hänger ni med ännu eller har ni hoppat av? Magnus och jag har bra draghjälp av att vi båda håller på med utmaningen samtidigt och kan påminna varandra så att man inte glömmer bort det. Det har till och med hänt att vi redan hunnit gå lägga oss och sedan kommit på att vi inte varit klara med alla 100 för dagen och stigit upp ur sängen, gjort klart våra hundra bredvid sängen innan vi lagt oss igen.

Här lite tips på olika variationer ni kan göra, med och utan vikter, med eller utan hopp.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min favorit är kanske sumo-squat med vikt. Brukar kännas ordentligt följande dag. I övrigt så har jag ökat till 150 per dag om jag kör utan hopp eller vikter. Berätta hur det går för er andra, jag vet ju att ni är några stycken som hoppat på?

Utmanad

Jag blev utmanad av en kompis att delta i en av dom här träningsutmaningarna som cirkulerar på nätet och i instaflödet. Så nu ska Magnus (hans träningsblogg HÄR) och jag båda hänga på ‘100 benböj om dagen i 100 dagar’- utmaningen.

Splitta upp det i flera delar under dagen, med vikter, utan vikter, med hopp eller utan, med kettlebell-swing, med ett barn/en hustru på ryggen, möjligheterna är många.

Hänger nån på?

Sånt som piggar upp i höstmörkret

En kall ruggig regnig dag fylld av griniga ungar och veterinärbesök. Bästa tänkbara då var att få åka till posten och komma hem och ivrigt slita upp lådan för att hitta det här. Mina hett efterlängtade latindansskor för salsalektionerna som dragit igång igen.

Ska jag tipsa om nåt roligt man kan göra som par här i världen så är det det här. Salsa timmar. Bäst effekt har det om man som vi är totalt värdelösa på att dansa när man börjar och har absolut noll erfarenhet av nån sorts dans utom av den där sorten som försigkommer på dansgolvet när man druckit för mycket. Så SJUKT roligt. Man har så roligt tillsammans så att man emellanåt skrattar så att man knappt hålls på fötterna. Och så är det ju alltid roligt att göra nåt som är så totalt utanför ens comfort zone (som pardans ofta är om man är stadsbarn som vi och inte uppvuxen nära en danspaviljong). Man behöver inte ha såna här skor på nybörjarkursen och inte ens på fortsättningskursen där vi går nu. Dom  flesta dansar i jumppaskor.

Höstens kurser har just börjat så ni hinner ännu om ni vill! Klicka HÄR och anmäl er snabbt nu, ni kommer inte att ångra er jag lovar. Finns också solo salsa om man vill testa på men inte har nån att dansa med.  Och jag är ju naturligtvis inte på nåt vis sponsrad av Vuxeninstitutet i Korsholm då utan bara genuint totalförälskad i vår nya hobby sedan i våras. Veckans höjdpunkt helt otvivelaktigt. Varje söndagkväll får vi egentid som vuxna som är som en date men som är roligt, lite småansträngande, hjärngympa och så som bonus parterapi på kuppen. Man kan omöjligt vara ilsken på varandra och salsa.

Och ja PS. Ni som känner mig vid det här laget inser säkert att jag ju ingalunda köpt splitnya specialsalsaskor för en stor summa pengar, Jag har givetvis gjort det jag alltid gör och fyndat dem secondhand på nätet.