En helg i Stockholm

Med mindre än en månad till inflytt och en extremt intensiv period med renovering bakom oss sedan april, så var det mer än välkommet att vi fick inbjudan till ett femtioårskalas i Stockholm i helgen.
Mamma ställde som vanligt upp och skötte barn, hus och odjur (TACK mamma), och Magnus och jag fick en helg på tumis i soliga vackra Stockholm.

På Vasas flygfält stötte vi på Fredrik Reinfeldt som hade varit i Norrvalla och föreläst under dagen. Eftersom det inte är varje dag man har chansen att gå fram och prata med en föredetta statsminister så tog vi chansen att byta några ord med honom.

Alltid lika ljuvliga Stockholm bjöd på kallt men fantastiskt väder.
Lyxiga hotellfrukostar, många långa timmar på mysiga caféen och strövande i Gamla Stans smala gränder. Precis det här behövde vi nu för att orka hela sista biten fram till målet, att få fira jul i drömhuset.

Till och med min hittills totalt frånvarande julkänsla vaknade iom att det var full jul i Stockholm. Julmarknad i Gamla stan och hela staden i julskrud, det strömmade julmusik från varje håll medan vi drack Tomtelatte och åt nybakat lussekatter.

Sista månaden har börjat. Nu kör vi!

Kusinvecka

Den årliga veckan i Malaxskären då Magnus tre bröder med familjer kommer på besök från Göteborg och Stockholm är på gång.

Bilderna får tala för sig. Nästa vecka landar vi tillbaka i Söderbyn med fortsatt byggsemester. Men tills dess slappar vi och umgås med släkten, äter gott, badar bastu och badtunna, solar, leker, simmar och åker båt.

Sånt som man lever på i vinter

Två dagar och en natt av hundraprocentig avslappning och njutning. Vi har tankat batterierna och ätit gott av mammas goda mat hela helgen. Barnen drog upp totalt 19 små abborrar från bryggänden som mamma sedan kokade till världens godaste fisksoppa. Och så har sovit, vilat, läst och sovit lite till.

Nu är vi utvilade och redo för en ny vecka som börjar med att grävmaskinsföraren anländer till bygget och fortsätter med efterlängtat besök av kusinerna från Göteborg och Stockholm.

Mommos mysiga mormorsstuga

Vi tog en minisemester från semestern och drog ut till mammas sommarstuga för att slappna av lite ett dygn. Inga måsten, inget bygge, bara min mommos och moffas gamla sommarstuga där kaffekvarnen på Radio Vega alltid står på och där det alltid är en brasa i spisen som moffa murat en gång i tiderna, oavsett hur varmt det är ute.

Lena gamla skurgolv och en gammal klocka som tickar i bakgrunden. Så rogivande. Och så påminner det om att allt i det här huset är som det alltid varit under hela mitt liv. Nån tapetvård eller två har kommit upp sedan mommo och moffa kom hit på 60-talet men i stort sett är allt viktigt detsamma. Vi dukar med mommos kaffekoppar och eldar i moffas spis. Piskar trasmattorna som gamlamommo vävt.

Och i köket står ‘präriens drottning’, min mommos älskade vedahällo. Vattenbänken som moffa byggde under fönstret innehåller numera kastruller sedan mamma fått in sommarvatten från brunnen till kranen, men det var helt briljant förvaring för två ämbar, ett för brunnsvatten och ett för regnvatten och ytterligare förvaring i en lucka under.

Här mår jag som bäst. Ingen teve, nätet som jag försöker hotspotta via telefonen får man gå ut och stå på en hög sten för att nå, och inga måsten. Bara fina minnen och lugn för själen. Vi metar abborrar, joggar längs skogsvägen och avslutar med ett dopp, sover middag, läser böcker, spelar kort och sjunger med till gamla låtar på radion. Här har jag alltid varit lycklig och trygg och omgiven av kärlek. Mommo och moffa är närmare än nånsin här och finns i varje hörn, i varje doft. Skäääret. Skäääret. Som mommo sade. Min lilla fristad i livet.

Att kanske vara lite konstig

Igår lekte vi med vuxenlego. Pappa, Magnus och jag packade oss i bilen och körde till Vähäkyrö för att plocka ner ett gammalt härbre stock för stock.

Hur kul som helst enligt mig. Få saker är ju trevligare än att plocka ner en gammal stockbyggnad då man som jag samlar på gamla byggnader, plankor och stockar. Enligt en del är jag säkert lite konstig som tycker att det är roligt att slita i timtal med en smutsig gammal byggnad fylld av rostigt gammalt skräp och illaluktande obestämbart material av diverse sorter. Men så är det ju tur för mig att inte alla vill göra det för då skulle jag ju aldrig ha kunnat fynda ett gammalt härbre till ett riktigt vrakpris heller.
Vem kan nu nånsin ha för många gamla byggnader liksom?

Första månaden med drömhuset

Idag är det precis en månad sedan vi skrev på köpebrevet på huset på andra sidan vägen.

Varje vecka har det dykt upp nya trevliga små överraskningar, fler gamla tidningar från 1800-talet att läsa och häpna över (mer om det imorgon det var spännande på 1800-talet i Vasabladet minsann). Den svagt grågröna dörren på bilden dök upp inuti golvfyllningen på vinden och skall troligen bli toalettdörr eller motsvarande.

Och den här veckan dök det upp Pioner i trädgården. Jag ÄLSKAR pioner. En av mina absoluta favoritblommor som jag tappert försökt odla både i vårt förra hem och här men dom vill ju inte direkt ta sig dom första åren och har varit fjuttiga små tingestar. Snacka om glädjefnatt när jag nu ikväll gick sista kvällsrundan där i trädgården och upptäckte att där inte bara finns en, och inte två men sex enorma tuvor med pioner! Bara en annan blomfantast kan förstå hur jag LÄNGTAR efter sommarvärme nu så att häggarna, körsbärsträden, äppelträden, syrenerna, pioner etc ska slå ut där. SEN ska ni få trädgårdsbilder tills ni tröttnar.

Att ha fått det man önskar

Lycka för en fyraåring..

Ikväll fick hon tävla. Nummerväst och ett eget glas vid målgång. ‘Jag vann första pris!’. Och i sin ‘pokal’ ska hon ha sina tandborstar säger hon.

Isdebut

Idag fick Lollo äntligen testa på att skrinna för första ggn. Vi har varit lite sent ute med hennes skirdskodebut iom att förra vintern var en så usel regnig vinter. Så medan pojkarna spelade hockey med några kompisar så tränade vi på att hållas på benen.

Det är frågan om vem av oss som behöver stöd mer än den andra, men som tur behöver man inte vara särskilt duktig på nånting själv för att kunna lära sina barn.

Och det var ljuvligt varmt. Takdropp och blöt snö där solen låg på. Vårsol vi älskar dig.

Små under i vardagen

Hoppsan. Det blev visst lite förlängt jullov i min bloggarhjärna. Men idag vaknade våren i mig.

Vilket väder.  Jag tog en tur ut på fälten med hunden timmen då jag hade fört Lova till klubben och väntade på att det skulle bli dags för pojkarna att komma hem från skolan och förskolan. Och så fick jag en idé.

Min mamma har dragits med mycke otur och problem med leder och benbyggnad i många år. I närmare 20 år har hon haft svårt att röra sig pga smärta och de sista 5-6 åren har hon fått röra sig med antingen rullstol, rullator eller kryckor. Hon har genomgått mängder med stora operationer. Fyra år sedan stelopererades hon i en del av ryggen, tre år sedan genomgick hon en höftledsoperation och fick protes, två år sedan föll hon tokigt och bröt det andra lårbenet på två ställen och opererades för det, och i maj ifjol byttes den andra höftleden ut. Som om inte allt det räckte så gick det så illa att hon fick en stor bäckenfraktur under höftledsoperationen i maj.

Men mamma har också i många år pratat om hur en av få saker hon längtar riktigt riktigt mycket efter är att nångång igen få åka skidor i vårsolen på vidderna. Och blotta tanken på det har känts som en omöjlighet med tanke på allt hon genomgått. På sista tiden har hon kunnat börja röra på sig lite bättre, så när vädret var som det var idag fick jag en galen idé.

23 år sedan sist. Morfarsmor (ja hon har faktiskt redan barnbarnsbarn) med mer metall i kroppen än man hittar i en verktygslåda har skidat på vidderna i solskenet. Ännu på midsommarafton satt hon i rullstol.

En liten vurpa hann vi också med och till först hann jag redan tänka att om hon bröt andra lårbenet nu så vrider mina äldre bröder nacken av mig för att jag dragit henne ut på såna här galenskaper. Men snön var djup och mjuk och förlåtande. Och man kommer långt med stark vilja och lite tokeri.

Ett litet vardagsunder i vårsolen.

Barcelooooooonaaaaaa

Nästa veckas tisdag:

Barcelona. Magnus. Jag. En flaska vin. Och den här lägenheten som vi hyr via Houstrip.com:

Det är vår första tumisresa någonsin frånsett två dagar i Stockholm en gång för många år sedan. Nu snackar vi nånsin. På 12,5 års förhållande. Jag skojar dessvärre inte. Vi var inte ens på en bröllopsresa för William var för liten att lämnas ifrån oss då.

Vi har REST. Ganska mycket till och med. Till många fina resmål runt världen. Thailand, Karibien, Turkiet etc. Men aldrig helt ensamma hela resan. Vi har antingen rest MED eller TILL släktingar. Alltid haft nån eller flera föräldrar som vi hälsat på, bott hos en tid, eller rest med. Bröder, brorsfruar och brorsbarn i mängder på bådas sidor har vi hängt med. Men aldrig bara vi två utomlands. Helt för oss själva. Det i sig är en big deal.

Att det sedan är ett faktum att det längsta vi någonsin varit borta båda två, i ett sträck, ifrån våra barn på snart 9 år, var två dagar i Stockholm. För 5,5 år sedan. Det gör inte saken mindre big dealig.

Så i ärlighetens namn kunde vi ha varit på väg vart som helst. Vi två, utan barn och släkt (fast vi älskar ju er alla och att resa med er ni vet ju det puss puss) från tisdagskväll till lördagkväll nästa vecka. Det är lyx nog. Om vi så hade tagit in på Omena hotell i Vasa eller bara dragit ut till skären. Men nu blir ju saken inte sämre av att det här kommer vara utsikten från vår balkong:

Barcelona alltså. Och en balkong med grandios utsikt. Det finns badkar i lägenheten också, bara en sån sak. Och ostörda nätter. Sovmorgnar. Strosa runt på stan i lugn och ro, stanna och äta nåt gott när andan faller på. See you soon Barcelona.