Här

Solen är här. Sommarvärmen är här. Musiken är här. Fiilisen är här. Norah Jones är här. Vi är här. Och så några till då. Var är ni?

Roadtrip

On the road med Maria. Pori jazz och Norah Jones här kommer vi.

På väg

Två veckor i sommarparadiset och skärgården hägrar. Bilen fullpackad till bristningsgränsen med otåliga barn, åksjuk hund, non stop jamande katt, mat, dricksvatten, kläder, lakan och andra nödvändigheter i mängder, böcker att läsa, allt från bikini till kurakläder och stickasockor.

Idag

Det blev spaljébygge idag. Pappa och Magnus fixade en fin spaljévägg vid vår matplats på terassen så att vi slipper bli utstirrade av alla förbipasserande när vi äter middag.Lite vit målfärg och några små detaljer saknas det ännu, och så nån slags klängväxt som ska få börja slingra sig upp. Men vilken skillnad. Från total insyn från ett vältrafikerat promenadstråk och ett en meters stup rakt ner från terasskanten där barnen drattat ner både en och två gånger, till ett uterum.

Belöningen

Efter att ha spenderat en stor del av dan med att skura mattor och sedan avslutat med en joggingrunda i kvällsluften kan jag nu med värkande muskler och gott samvete sjunka ner i sängen med två favoriter. Chokladglass och min nya favoritserie som jag bloggade om några dagar sedan, The big C. En fantastiskt bra serie.

Frukostfunderingar

Vid frukostbordet blir det om vartannat mycket ljust och ganska mörkt när solen kommer fram och göms igen bakom moln som rör sig snabbt på himlen. Elias funderar en lång stund innan han säger:

‘Mamma. När det blir soligt och muligt sådär hela tiden? Kanske det är ett strömavbrott hos domdär. ‘ Filosofen Elias njuter av livet som ettåring

Vill ni se en stjärna se på mig

Lova livin the dream. Hon samlade ihop alla sina mjukisdjur och lade dem på golvet som publik. Sedan höll hon konsert för sina fans.

 

Jag undrar stilla om hon kommer att vara nöjd med att sjunga i hårborsten framför spegeln i sitt tonårsrum när det redan är på den här nivån innan hon ens fyllt två.

Den nya kärleken

Jag har skaffat mig en ny hobby. Nånting för mig mycket otippat faktiskt. Efter tre år utan en enda meter på cykel för mig, har vi nu gemensamt som familj fått fnatt på cyklar. Det står inte mindre än nio cyklar i olika storlekar i vårt garage. (Alla som inte älskar cyklar eller makeovers kan surfa vidare nu. )

Jag hade en cykel från innan. En mycket fin, bara några år gammal, pålitlig svart Monark mommocykel med allt extra. Korg, barnstol, pakethållare, kjolskydd you name it. Min barntransportör och trotjänare.

Men nånstans lockade tanken på en ‘egen’ cykel som skulle vara bara min. En hoppa på och cykla iväg så kjolen fladdrar i varma sommarvindar cykel. Inget extra grejs på. Bara för mitt eget höga nöjes skull.

Fixies (dom som vet vet och ni andra kan googla) har ju blivit super pop men nej, så långt ville jag faktiskt inte gå, jag har gärna kvar några växlar och bromsar. Men däremot så gillar jag estetiken med fixbikes. Minimalismen och bristen på allt extra. Och jag gillar estetiken i gamla cyklar. Och efter att ha läst bloggar som Chic cyclists och Lovely bicycles som skryter så mycket på gamla brittiska Raleigh cyklar föll även jag för dem, men dom fanns ju inte här, antog jag.

Tills det plötsligt dök upp en annons på FINDIT. Älska Findit. 25 euro skulle gubben ha för den, en Raleigh från 60-talet ‘täysin ajokunnossa’ enligt säljaren. Vilket kap tänkte jag. Jo jo.Bilderna gör faktiskt inte alls rättvisa till hur hemsk den såg ut när den kom med Matkahuolto. Expediten gapskrattade och kallade den antik, den rullade knappt framåt och gnisslade och skramlade så jag skämdes. Växlarna hade rostat fast, bromsarna fungerade inte, däcken var murkna och alla metalldelar var mer rostiga än inte. Min pappa undrade om jag kanske fått fel cykel? Här har den redan hunnit få en ordentlig omgång grovtvätt, så jag lovar att det enda som glänser är vatten.

Två dagars kärlek, nya däck, bromsklossar och en nygammal väloljad lädersits, och en hel burk rostlösnings och smörjmedel och en halv tub kromblänkmedel senare:Älska kromblänk och doften av läder som fått en ordentlig omgång med bivax. Den 50 år gamla sitsen är även den ett Findit fynd för 15 euro. (På ebay kostar samma tyska vintage sits 80 euro.)Ljuvlig att cykla är den dessutom nu när den faktiskt rullar och är tyst.

Den är ingalunda klar ännu, det saknas nya handtag på styrstången, dom gamla höll inte ihop längre, en ny längre bromskabel så den inte är livsfarlig och ful då den inte går att fästa ordentligt, nya ‘bromshandtag’, dom gamla är original och funkar inte ordentligt. Stänkskärmar eventuellt om inte dom gamla som är helt sönderrostade genom ett mirakel skulle gå att rädda. Men det tar sig.

Vem skulle ha trott. Inte gröna men väl svarta oljiga fingrar. Och en rolig gemensam hobby för Magnus och mig. Dessutom en förmånlig syssla om man inte har krav på dyra nya reservdelar till italienska tävlingscyklar. Det står redan en till gammal cykel till Magnus i garaget som väntar på polering och kärlek.

Busy bee

Jag har inte försvunnit igen, jag har bara ett litet projekt på gång. Igen. Medan Mingus slappar och njuter till fullo av semesterliv är vi andra upptagna från morgon till kväll.En liten makeover. Och denna gång är det lite otippat faktiskt ingen möbel eller nåt inredningsrelaterat överhuvudtaget. Och inte ens barnvagnsrelaterat även om rubriken kanske lite antyder det. Nej. Breaking new ground. En liten ledtråd är dock att mina händer är svarta och hemska efter två dagar med detta projekt. Imorgon kanske jag har kommit så pass långt att ni kan få se lite bilder. Stay tuned!

Ny favorit

Som bekant är vi film och teveserie knarkare. Nu har jag just sett första avsnittet av The Big C. Luv it. Hoppas serien håller vad piloten lovar.