Italiensk röd och guldockra

I sista sekund innan vintern hann vi få målat det sista på uthusen som inte hunnits med hittills. Fönstren får vänta till nästa år för nu torkar nog ingen färg mer men det andra är nu klart.

Jag visade ju er den gamla uthusdörren som var i ett eländigt skick.

Den är ju absolut inte klar än. Som ni ser ska hela väggen och dörrhålet riktas och lyftas. Och foderbrädet måste ju åtgärdas å det grövsta. Efter att den hade fått sitt första tunna lager Ottosons Guldockra så har också beslagen fått sig en omgång. Såhär såg dom ut innan:

 

Ett varv med järnborsten och sedan Uulas traditionella grafitfärg gör under för gamla beslag som ser ut att vara bortom räddning.

Nästa sommar behöver alltihop få en strykning till för att få färgen att täcka ordentligt.

Den gamla boden såg ut såhär senast ni fick se den:

I våras när vi hämtade den i Lillkyro var den bara en risig stockram som saknade både övervåningens väggar och tak helt och hållet.

Nu har den blivit en tjusig kompis till den nytillverkade vedboden.

Alla byggnader är målade med hemkokt rödmylla, Hangö Färgs Italienska röda, ni kan läsa mer om koket HÄR. Alla dörrar är målade med Ottosons linoljefärg i nyansen Guldockra. Fläcken på bodväggen är förresten fett som sitter i själva stocken sen gammalt och som tränger genom färgen, har nån klok tips på om det finns nåt att göra åt det eller ska man bara leva med att gamla hus är lite fläckiga kanske?

Att få vara med på lite dårskap mellan varven också

Jag hänger ju inte BARA på bygget eller jobbet i dessa dagar.Ett par veckor sen blev jag plötsligt indragen i en utmaning på Radio x3m.

 

Hahahahah. Ja ni ser ju själva. Dårskap alltså. Men oj vad roligt vi hade. Skrattade så tårarna sprutade. HÄR hittar ni artikeln på yles sidor.

Att börja beställa ett badrum

Med mindre än två månader till planerad inflytt har vi börjat beställa in badrumsinredning. Vi har inte alla väggar upp i badrummet ens än men snart så.

Jaaaaa. Jag får ÄNTLIGEN badkar. Har väl väntat sisådär en 15 år eller så. Ett Noro Seaside har vi beställt. Drömbadkaret alltså.

Ett gammaldags handfat på fötter skulle vara vackert, det här finns hos Klassinen Kylpyhuone. Men för att det inte ska bli FÖR romantiskt så blir det hypermoderna väggmonterade kranar från hans Grohe.

Väggkaklen är jag inte helt på det klara med än. Vita, blanka blir dom nog men formen är inte bestämd än.

Men så var det ju golvet. Det var ju rätt klart att jag som spenderar mina arbetsdagar med att sälja Marrakech Design inte skulle kunna motstå dem själv heller. Men sen blev det ju så SVÅÅÅÅÅRT. Det finns ju såna massor med ljuvliga kakel. Så nu har vi tagit en stor risk. Vi skippade alla säkra kort. Allt gråvitt och svartvitt fick ryka.

Det blir Kelim Klassisk.  Väldigt otippat för oss måste jag säga. Hjälp. Tänk om jag ångrar mig?

Men tanken var att färg- och formvärld på kaklen skulle vara sådan att man inte direkt kan vara säker om dom är nya eller riktigt gamla. Man ska inte om 10 år kunna se på dem och säga ‘ja men dom där är nog lagda 2014-2016 ungefär för just då lade alla såna där i sina badrum’. Kelim klassisk känns ganska ‘gammal bondstuga’ namnet till trots. Eller vad säger ni? Too risky?

Älska målfärg

Få saker gör lika stor skillnad som målfärg. I helgen har jag som så ofta det senaste halvåret hängt med mina vänner skrapan, stålborsten och penseln. Denna gång var det den gamla uthusdörren som fick lite välbehövlig kärlek.

Dörren såg nästan ut som den var redo för soptippen men virket var inte i så dåligt skick som målfärgens flagande yta gav sken av (saken blir ju inte bättre av att hela uthuset står och lutar).

Efter många långa timmar med skrapa och stålborste såg det redan bättre ut och det visade sig att den visst varit ockragul mångång innan också.

 

Efter ett första utspätt lager Ottosons linoljefärg i nyansen Guldockra ser det redan helt annorlunda ut. 1-2 strykningar till och så ska även beslagen få ett lager färg. Sedan ska ju hela väggen lyftas och riktas också så att dörrhålet blir rakt. Men det tar sig. Ännu ett litet steg framåt.

Saker som gör mig lycklig

En gammal kakelugn som fått sin krona (de små skavankerna skall ännu fixas till då den fått stå torka och eldats in) och möter ett nymålat gammalt tak. Och så en ny fönstersmyg med vacker fasning som fått ett första tunntunt lager ljusgrå linoljefärg ikväll.

Det är detaljerna som gör det.

Att ta mansgrisen i försvar

Det stormar i bloggosfären igen.Ingen har väl kunnat undgå det. Nicke Aldéns plumpa uttalande om kvinnors ytliga bloggande.

Och det VAR ju plumpt. Riktigt riktigt ogenomtänkt och fördomsfullt och det blev ju så himla fel. Det tycker ju minst jag som är en av dem som direkt faller in i kategorin ytligt bloggande om inredning. Raggen reste sig och jag hann direkt jag läste hans ord tänka. Oh. Shit. Nicke. Vad skrev du nu. För jag fattade ju direkt hur detta skulle mottas, och hur han antagligen inte hade en aning om hur pass hårt  the shit was about to hit the fan.

För saken är ju den att jag känner Nicke personligen. Nicke är den människa som får flest vakna timmar i veckan med min man. Han hänger mer vaken tid med Magnus än jag gör,  mer med deras pappa än Magnus och mina barn gör. Våra barn har gått i samma klubb och hans exfru och jag är goda vänner. Det betyder att jag med ganska stor säkerhet vågar säga att jag sett, hört eller i alla fall hört OM de flesta av Nickes dåliga sidor. Också dom man inte kan läsa på fb eller höra på radion. För dem har han ju såklart en massa av. Fel och brister. Precis som du och jag och Dalai Lama och alla andra man möter på gatan.

Men jag vågar också påstå att en av dem defacto inte är  att han är en mansgris även om man verkligen kunde tro det då man läser hans ogenomtänkta fb inlägg. Jag känner faktiskt få män som är MINDRE mansgrisiga än just Nicke. Få män som är så anti-macho, öppna och ärliga och som vågar hänga ut sig själv, sitt privatliv, och då framförallt det oputsade mindre fina. Få män som så ofta hyllar kvinnor öppet både offentligt och privat. Få män som så gärna bjuder på sin ‘kvinnliga’ mjukare sida offentligt och uppmuntrar andra att göra detsamma. Och ärligt, hur många män som tabbar sig med dylika uttalanden är lika snabba och raka med att genast be om ursäkt för sitt misstag. Utan krusiduller, utan att hymla med att man gjort bort sig. Ett rakt och ärligt, I fucked up, förlåt.

Så nu kan vi väl alla kollektivt sluta skräpphänga Nicke Aldén va? Han har fått sin dos hundliv nu tycker jag.

Läs gärna Amandas och Hannas nyktra reflektioner kring drevet som går också.

Kakelugnsbygget

En av den här veckans största projekt i drömhuset är att den första kakelugnen är på väg upp. Det är otroligt intressant att följa med hur den gått från en gammal suddig bild på nätet, via en hög med bananlådor i vårt garage till att nu långsamt men säkert bli hjärtat i vårt blivande vardagsrum.

Dag ett:

Dag två:

Dag tre:

Imorgon borde kronan komma på plats. Och till julen ska jag sitta där framför och mysa!

 

Lyckan är en gammal pardörr

Drömhuset till höger för sisådär lite mer än 100 år sedan (tror vi, rätta oss gärna ni som vet och som jag vet att läser bloggen) :

Pardörren vars ena halva står öppen skymtar.  Ni som vet hur jag älskar det som min pappa kärleksfullt kallar för ‘gammalt skräp’ kan ju ana hur lycklig jag är nu:

Där står den nu, i kvisten, den gamla underbara pardörren. Den är så galet vacker! Väderbiten, sliten och alldeles perfekt grå nyans. Till och med det gamla originallåset sitter kvar på insidan.

Den ena delen hittade vi tidigt i golvfyllningen uppe på vinden. Men den andra halvan trodde vi gått förlorad. Tills den dök upp längst in, längst under, längst bak i det enorma uthuset, invid det gamla utedasset, bakom mängder med bråte och där den spikats fast i ytterväggen för att täppa till ett stort hål.

Nån ytterdörr blir det inte av den igen har jag fått förklarat för mig. Jag försökte nog kan ni tro. Föreslog än det ena än det andra för att lösa problemen med en ytterdörr med mer än 100 år på nacken. Isolering inifrån, tätningslister, nya gångjärn etc etc etc. Men dörren är vind och vriden som en propeller fick jag höra, så det blir inte bra, det blir snudd på omöjligt att få den att slutas och bli tät, det kommer dra och driva in snö. Sex månader i press för att få den rak har vi dessvärre inte tid med.

Så den får bli placerad nån annanstans, inne i huset, på en synlig plats där jag får beundra den.

Att nåt så gammalt och vardagligt och slitet som en ytterdörr kan göra en så löjligt lycklig.

 

Vi har ett kök – eller nästan i alla fall.

Idag anlände köket! Än så länge är det tyvärr inte mycket att visa, det ligger i en massa lådor ett tag till men därinne döljer sig följande:

Ljusgrå klassiska skåpsluckor.

Vit bänkskiva och infälld vit ho i komposit.Svart köksfläkt och svart induktionshäll samt ugn. Diskmaksin och kyl/frys infällda.

Och så en helsvart kökskran om jag lyckas få tag i en som inte kostar skjortan, nån som kan tipsa om var?

Köket kommer att vara uppställt ungefär som på den här bilden dvs spis, ugn och  kupa kommer till vänster på ena kortväggen, diskhon framför fönstret på långväggen och kyl/frys till höger (på den andra kortväggen inte som på denna bild). Vi kommer också att kopiera väggpanelen från bilden dvs stående panel ovanför köksbänken som avslutas med en bred list. Inga överskåp i det här skedet, endast öppna hyllor. (Huruvida vi klarar oss utan får tiden utvisa). Kakel på kortväggen där spisen kommer.

Och till det:

Det fantastiska gamla taket som ska få ett lager färg.

Och de breda massiva gamla golvplankorna, också de ska få ett lager färg.

Snart. Snart. Snart.

 

Byggdagbok – lägesrapport 1:a Oktober

Hej hallå byggdagboken. Idag är det den första oktober och vi har straxt över två månader till inflytt. Just nu händer det här i drömhuset:

Ute håller min pappa, min bror och Magnus på slår tak på det gamla härbret.

Mellanväggarna i övervåningen har kommit upp. Rakt fram Williams rum, till höger skymtar en smal springa av gästrummet och till vänster skall det bli mini-badrum.

I köket har den gamla isoleringen i golvet och väggar tagits bort (lite kvar att riva i väggarna jo) Nytt bjälklag och lekakulor kommit på plats. Imorgon kommer det gamla brädgolvet att börja slås på plats igen. Hurraa!

Vardagsrummet. Spånskivorna från åttiotalet har rivits bort, glasullen och plasten i väggarna kastats ut och i helgen skall Magnus och jag ge oss på att ersätta den med nåt mer stockvänligt.

(Mineralullen som skymtar mellan balarna kommer inte in i stockhuset, lugn bara. Det var en bloggläsare som likt oss är väldigt intresserad av byggnadsvård och oroade sig för att vi isolerar med fel material då hon hade sett förpackningar med mineralull på en tidigare bild. Men vi isolerar alltså inte med mineral- eller glasull i stockhuset. Vi kör material som andas, ekovilla och tjärpapper.
Mineralullen läggs endast i den nu tillbyggda glaskvisten som inte är av stock och där endast för att vi fick rekommenderat det av byggare pga det tydligen något bättre isoleringsvärdet (en helvarm kvist som mestadels består av glasrutor är som bekant ganska lätt att få kostsam ur värmeekonomisk synpunkt så vi försöker göra vad vi kan där).

Den som var uppmärksam kunde på bilden av vardagsrummet ana att det kommit in ett golv. Och vilket golv sen. Kilsågade tjocka bräder enligt gammal modell. Kommer bli fantastiskt när dom målas.

Så det händer. Varje dag, lite närmare drömmen. Om tio dagar anländer kakelugnsmuraren och nya trappan är på gång också.