Ett år

Ett år sen. Augusti-September 2012.

Det känns som en livstid. En hel evighet sedan. Men det är faktiskt bara ett år sedan Elias satt i rullstol, och just i månadsskiftet augusti/september fick börja ta sina första steg med stöd på sjukhuset och sedan avancera till att gå med stöd av möbler och mommos rullator. Ett år sedan min rygg värkte av att lyfta en 17 kgs pojke i och ur rullstolen, till sängen, på toan. Vecka efter vecka. Ett år sedan jag var expert på att lindra hans nattliga värk med ispåsar och tramaldroppar, smekningar på huvudet och en liten sång. Ett år sedan jag hade den perfekta knixen på hur man snabbast vecklar en rullstol i och ur bagageluckan istället för en barnvagn. Ett år gick så fort. Och allt blev ju så bra till slut precis som vi visste att det nog skulle bli.

För er som inte följde min blogg vid den här tiden ifjol kan ni läsa här vad det var som hände. I dag är han helt återställd. Det enda tecknet på hans olycka är två små ärr vid sidan om knät och spikarna han har sparat i sitt rum. Lite problem med balansen har han, så nästa vecka ska han få börja gå i en jumppagrupp för barn på fysioavdelningen på hälsostationen. Men på det stora hela. Det gick ju bra. Till slut. Även om jag väl aldrig riktigt kommer att glömma den hjälplösa känslan jag hade när jag satt i ambulansen eller utanför operationssalen och väntade. Och så kommer jag aldrig nånsin glömma hur tapper han var genom alltsammans. Hur galet imponerad jag var av hans kämparglöd. Världens tuffaste Lias.

Torrt

Idag är den första dagen på 7 år och 8 månader som vårt hus är helt blöjfritt natt som dag. Jag vill inte ens tänka på hur många euro och hur många kilo avfall det har inneburit att ha blöjbarn under så lång tid. Helt galet. Men nu är vi på det torra.

ÄNTLIGEN. Lova har varit den absolut svåraste nöten att knäcka när det gäller att bli torr av våra barn. Hon har drivit oss till vansinne med sitt eviga nerkissande av mattor, soffor, sängar och tio varv med kläder varje dag. Så vi har provat nån vecka, gett upp och haft paus ett tag, provat igen osv i snart ett års tid. Nu äntligen är hon helt på det klara med att man kissar i pottan eller toan och ingen annanstans. Nästan i alla fall.

Idag tex. Som uppmuntran för att hon hade sovit sin första hela natt utan blöja eller olyckor köpte jag ett paket med sju par nya trosor åt henne. Hon var överlycklig och ville genast ha dem på sig. Alla sju. Ovanpå varandra. Under jeansen. Sagt och gjort. Lova är inte nån man diskuterar med när det kommer till sånt. Sedan kissade hon ner sig. Genom sju par trosor.

Om fördelar och nackdelar

Det snackas mycket om livspusslet. Ett ganska uttjatat ord. Vi har i åratal undvikit det traditionella livpusslet genom att jag varit hemma på fulltid med våra barn i sju långa sköna år. Nu är den tiden förbi och vi får smaka på livspussel deluxe.

Just nu jobbar Magnus och jag turvis. Jag måndag till onsdag och Magnus torsdag till söndag. Den här modellen har många fördelar. Våra barn får mycket tid med oss föräldrar och vi slipper dagis. William går i skolan och Elias och Lova går i församlingens klubb några dagar i veckan. Idealiskt. På många sätt. Och jag är tacksam för att vi har möjligheten att göra så här medan barnen är små. Till viss del har vi valt den här modellen själva,till viss del styrs det av hurudana jobb vi har.

Men det har ju en del små nackdelar också. Den ena är att Magnus och jag har exakt noll gemensamma lediga dagar. Sju dagar i veckan är vardag hos oss. Sju dagar i veckan ringer väckarklockan och nån skall iväg. Gemensam familjetid med alla fem familjemedlemmar hemma är minimal. Det här betyder inga helgar på sommarstugan, inga slöa söndagmorgnar i soffan tillsammans, Det andra är detta. PUSSLET med stort P. En exempeldag hemma hos oss kan se ut så här under vissa dagar i veckan:

8.00 Endera av oss föräldrar börjar jobba
9.00 Lova skall till klubben och William börjar skolan
11.00 Lova skall hämtas från klubben
12.00 Elias börjar klubben
13.00 William slutar skolan
15.00 Elias slutar klubben
16.00 Den som jobbar slutar

Fram tills några dagar sedan gjorde vi det här schemat med endast en bil i familjen. Nu har vi pusslat med taxiskjutsar, grannar som är fantastiska och ställer upp och en lite skruttig andrabil för att överhuvudtaget få det att gå ihop praktiskt när vi ovanpå detta får med barnens och våra kvällsaktiviteter i bilden om nån vecka.

Fördelar och nackdelar som med allt annat i livet. Ibland undrar man ju om inte ett 8-16 schema för hela familjen vore lättare. Och det är ju så. Lättare definitivt. Bättre? Ingen aning. Men just nu kör vi så här, sen får vi se vad framtiden bär med sig. Vi pusslar vidare så gott vi kan.

Kalendern och anteckningsblocket. Mina nya bästa vänner utöver min iphone som larmar så jag inte glömmer nåt av alla pusselbitarna.

En vecka i instagrams

Bad blogger. Jag vet. Jag har fått låt oss säga ‘mindre diskreta’ antydningar om att jag bloggar alltför sällan nuförtiden. Och jag kan ju inte annat än hålla med. Det här livet med vardagar sju dagar i veckan bäddar inte direkt för extra aktiviteter på kvällarna när familjen för en gångs skull är samlad. Så det bästa jag kan bjuda på idag är den gångna veckan i instagrambilder. Vill ni ha koll på vad vi sysslar med även när bloggen går på sparlåga är mitt bästa tips att kika in där istället.

Så vad har vi sysslat med då?

Målat lite staket. (Magnus)

Målat lite inomhus. (Jag). Bilder kommer. Promise. Innan veckan är slut också vågar jag mig på att lova. 

Njutit av morgonsol på terassen.

Varit och lyssnat på Blondinbella.

Och varit på mesta bästa kvinnofesten. Till klockan fem på morgonen. Det är ett bra betyg om något. 

Och idag har jag försökt starta upp min hjärna tillbaka och jobbat lite. Klämt på finfina tapetprover och imorgon ska jag börja ladda in nya barntapeter från Majvillan i Aveoshoppen.

En super vecka får man nästan säga! Och den som nyss börjat börjar arta sig riktigt bra den också. Mycket kul på gång. Lovar hålla er bättre uppdaterade från och med nu!

All work and no play

De senaste dagarna har jag jobbat och sedan haft fullt upp på kvällarna. Vad jag sysslat med om kvällarna får ni se snart här på bloggen. Och ja. Givetvis är det en av mina favoriter. En makeover. Sneakpeak:

Stay tuned!

Gårdagen

Idag har vi inte hunnit med mycket annat än några sistaminuten förberedelser inför skol- och klubbstart för alla tre barnen imorgon och så en tre timmar lång väntan i hälsocentralens väntrum. Igår såg det ju däremot ut så här:

Dekorationerna hamnade in på nån slags Viva Italia linje i rött vitt och grönt. Det fick bli banoffee pie med jordgubbar till födelsedagstårta. Jordgubbar på Lovas födelsedagstårta har blivit en tradition iom att hon är den enda av våra barn som inte är född på vintern och alltså har möjligheten till färska jordgubbar på sin födelsedag. Barnens storfavorit var nog ändå glassbaren som bjöd på tre sorters glass, maräng, kex, godis och mängder med olika sorters strössel.

Treåringen

Då. För tre år sedan idag kom hon till oss. Efterlängtad och älskad. Envis och försenad. Hon skrek som en stucken gris innan hon ens var ordentligt född. Bestämd från första sekund. Och vi smalt alla fyra. 

Bästa tänkbara förlossningsupplevelsen. Lugna värkar hemma och sedan 25 minuter på förlossningen utan att ens hinna få lustgas. Jag minns att det enda jag oroade mig lite för var dom enorma rödlila storkbetten hon hade på båda ögonlocken, näsan och övre läppen. Läkaren sade att dom troligen inte skulle växa bort det såg ut att vara sådan typ som eventuellt bleknar något men inte försvinner nånsin. Jag skulle inte behövt oroa mig, dom bleknade bort på de två första åren och syns numera inte alls.

Ettåringen. Pannan full med blåmärken. Hon var överallt.  Jag minns att jag var lite konfunderad över hennes brist på hår när hennes bröder hade haft tjocka vackra skruvlockar vid samma ålder.

Tvååringen. Fortfarande så mini att vi fick återanvända klänningen från ettårsdagen. Håret lyste fortfarande med sin frånvaro även om de blonda fjunen vuxit till sig lite. Igen ett blåmärke i pannan som vittnade om hennes våldsamma framfart i världen.

Och nu. Treåringen.

Sötast och goast i världen. Hon har varit en fantastisk gåva. Ett perfekt komplement till vår familj. Och jag behövde ju inte oroa mig. För håret växte i sinom tid och storkbetten bleknade. Och egentligen är väl små detaljer i utseendet en liten skitsak att ens fundera över men saken har väl varit den att Lova alltid har haft en sån tuff och härlig personlighet att jag nog aldrig ens en sekund behövt oroa mig för nåt annat egentligen. Hon är så modig och trygg, ilsken, glad och envis att hon garanterat kommer att ta sig dit hon vill i livet. Med mycket skinn på näsan och ett otroligt smittsamt skratt är hon ett otroligt underhållande och roligt barn att ha fått glädjen att få. Älskade älskade loppa.

Grattis på din treårsdag!

Förändring

Sista helgen innan skolstarten. Det är nervöst i det Hansénska hushållet dessa sista dagar. Det har inhandlats penal, kläder och skor och så förstås, den viktiga ryggsäcken. Behöver jag ens nämna hur nöjd jag var när William valde en marinblå kånken med vita detaljer framom alla Spiderman väskor och dylikt.

Elias växte också till sig denna helg när han plötsligt fick för sig att han ville skippa sitt långa hår som han sparat och sparat efter en bild han hade på hur långt han ville ha det, och gjorde en tvärvändning och ville ha lika kort som pappa.  Sagt och gjort, mamma fick ta fram kökssaxen.

Korkskruvarna i nacken är ett minne blott och han känns snudd på lite främmande plötsligt. En stor kille som snart ska börja klubben igen. Och imorgon firar vi den här sköna tösen.

Blåögd med platinablonda korkskruvar som en liten docka. Men skenet bedrar. Lova loppan är envis som synden och har ett humör som få. Tre år har vi fått njuta av hennes fantastiska underhållande sällskap. Och vi inleder en helt ny och främmande fas av vårt föräldraskap. Det är första gången sen vi blev föräldrar som vi inte har nåt ‘småbarn’ i huset. Ingen under tre år. En milstolpe.

Back on track

Pausmusiken slutar här. Ni som följt mig länge vet ju att jag tar såna här pauser ibland, speciellt på sommaren, men det här var definitivt den längsta pausen sedan jag startade den här bloggen. Hur som helst. Nu kör vi tycker jag! Ny säsong, nya tag.

Om ni vill veta vad vi sysslat med sedan sist kan ni kolla mig på Instagram där jag varit desto flitigare på sistone. Även Magnus har äntligen efter månader av övertygande från min sida insett Instagrams förträfflighet och ni hittar honom här. Och så kan man ju alltid kika in på Aveobloggen om man vill snoka runt på mitt jobb.

Annars då? Idag började jag jobba igen efter semestern och så blev det en runda i stan efter några veckor på sommarstugan. Lova fick sötaste kläderna nånsin. ÄLSKAR harlekinmönster och Littlephants tights från Lindex kunde jag inte motstå längre. För en gångs skull var jag oerhört lycklig över att ha en dotter som ärvt mina minimått när största storleken som fanns på mustaschtröjan var 86 och den satt som ett smäck trots att tösen fyller tre år om några dagar.