Att ha fått hem ett efterlängtat eh, kadaver?

Ja. Lite konstigt känns det ju. Det är ju nåt lite vulgärt och morbidt över att vara lite löjligt lycklig över att äntligen ha en skalperad ren hemma.

Men nu är dom här. Hornen. Och jag skyller på att det  ju ääär så modernt nu. Ehum. Men ja. Jag har sedan flera år, sedan jag först såg ett par renhorn hänga på en vägg i ett i övrigt modernt hem i en inredningstidning, velat ha ett par även jag. I förra vintras fick jag min renfäll i fåtöljen framför brasan. Så nu har vi snart hela renen då. Ja usch. Lite konstigt är det allt. Men tjusigt också.

Nätloppis har som vanligt kommit till räddningen. Alla horn jag hittat de senaste åren har kostat massor, över hundralappen minst, priset ytterligare pressat nu sedan det blivit mer allmänt att man vill inreda med horn igen. Lite mer rumsrent liksom. Inte bara nåt för jaktstugor eller brasrum längre. Men så hittade jag dom här för 15 euro och då slog jag till. Återstår att se nu om dom ska få förbli au naturel eller om dom ska målas nån färg. Åtminstone måste ett finkornigt slippapper fram för den förre ägaren har lackat dem med ett gulaktigt högblankt lack, not good. Och plattan dom hänger på är knallröd. Jaja. Vi får se hur det blir med skalperade rudolf. Nej huj huj nu får jag lov att sluta.

Dagens skönaste

Lova är och har aldrig varit nån bra sovare. Hon vaknar fortfarande 1-5 gånger per natt av olika orsaker. Alla nätter. Törst, vill att man stoppar om henne, vill ha tröst, hittar inte tutten osv.

Däremot har läggningarna aldrig varit nåt problem, vare sig kvällstid eller inför dagsömnen. På kvällarna lägger vi henne bara i sängen, pussar o kramar godnatt, släcker lampan och går ut ur hennes rum och sedan somnar hon. Alltid.

Dagtid, gör hon som på bilderna. Efter lunchen säger hon ‘sova vangen’, så klär vi på, packar in henne, rullar ut henne på terassen utanför terassdörren, pussar och säger ‘Goatt mamma’ och sen får jag gå in. Urlyxigt får man ju lov att säga.

Belöningen

Fördelen med att ha staplat ved en hel dag tidigare i veckan medan solen sken är ju att man sedan får njuta av en sprakande brasa medan regnet vräker ner utanför en lördagkväll. Jag har sagt det förr. Det kan inte upprepas för ofta. Älska hösten.

Ett litet projekt igen en gång

Köksbordet ser ut som ett bombnedslag. Som alltid när jag får för mig att dra igång nåt av mina projekt. Nåt jag funderat på länge länge har jag äntligen kommit till skott med och fått en början på i alla fall.

Kanske inte så svårt att gissa vad det ska bli.

Att ha återvänt till the scene of the crime

Idag har vi bland annat träffat konstnären och konstruktören Antti Maasalo.

Det är han som har gjort gungan och dom andra leksakerna i Stundars lekplats där Elias bröt sitt ben för två månader sedan.

Idag mötte vi upp honom och Stundars verksamhetsledare Gunilla Sand och intendent Peter Båsk. Tillsammans försökte vi komma underfund med vad som är det troligaste scenariot för hur Elias bröt benet i gungan och nu kommer dom att  bygga om och förbättra gungans säkerhet så att inga fler olyckor ska kunna hända.

Elias kände sig naturligtvis lite blyg och utsatt när han skulle försöka förklara för främmande människor vad som hade hänt senast han var på den här platsen. Men han berättade småningom i alla fall det han redan förklarat många gånger förut för oss om att han hade suttit i gungans ena ände och fallit av åt sidan och att benet satt fast i ett hål som finns på gungan. Det utrymmet där hans ben fastnade skall nu täckas så att man inte får ner ben eller fötter där längre. Ett bra initiativ tycker jag.

Kvällspyssel

Fick plötsligt för mig att jag behövde nåt att göra medan jag sitter framför teven.

Jag har aldrig i mitt liv virkat nåt annat än raka platta bebisfiltar, men nu beslöt jag mig för blommor. Vad det ska bli av dem vet jag inte ännu. Applikationer till en dyna eller en filt kanske? Eller om jag orkar göra många så en girlang av nåt slag att hänga upp nånstans? Vi får se. Har ni andra roliga förslag på vad jag kan hitta på med dem?

Dagens sötaste man tager vad man haver

När jag plockade upp min dotter från sin mommos i stan idag möttes jag av det här mycket charmiga ekipaget som fick mig att dra på mungiporna.

Lova fick vara med mommo medan Elias och jag åkte till sjukhuset på kontroll av hans ben. Det hade börjat regna och någon vagn hade jag inte lämnat till förfogande för den korta visiten. Men råkar man ha en rullator stående (min mamma har nyligen opererats i ryggen och höften och har således en rullator till hjälp ibland) och en extra skaljacka så blir det hur bra som helst.

Ledigdagsgöra

Klockan tio imorse dök min pappa upp och startade cirkelsågen. Öronskydden åkte på och så var programmet spikat för hela familjen för den här dagen. Härligt att få jobba utomhus när solen sken i det vackraste av septemberväder.

Egentligen ska man väl ligga i sängen då man haft feber och kallsvettats hela natten men ja, det här med tålamod har väl aldrig varit min starka sida. Efter snart tre veckors on-off flunssa börjar rastlösheten göra mig galen.

Restvirket från husbygget som stått och torkat nästan två år är nu kapat och prydligt staplat mot garageväggen som ved till vintern. Ikväll blir det brasa.

Sånt man kan pigga upp sig med då man är förkyld

Att till exempel surfa runt på Fritidsresors sidor och kolla in bilder från det fyrstjärniga hotellet Seven Seas i Side i Turkiet.

Där vi har bokat ett sånt här rum med markterass med start den 22a maj nästa år.

Och det bästa? Vi kommer inte att bli ensamma. Hela Magnus familj följer med. Fyra bröder med familjer och deras pappa. Nio vuxna och elva barn på samma hotell. En veckas all inclusive för att fira att hans pappa fyller jämnt. Sol, sand, enorma poolområden med vattenrutschkanor, bamseklubbar och alla andra aktiviteter man bara kan drömma om när man reser med en stor drös barn. DET är nåt att se fram emot. Om ni blev sugna hittar ni fler bilder till exempel här.

Dagens mest spännande

Utsikten för en stor del av den här dagen.

Alla dagar är inte höjdardagar. Idag är en sån dag. Feber, frossa, värk i hela kroppen och halsen svullen verkar vara den här höstens melodi när man talar med släkt och vänner. Och nu var det alltså min tur.

När solen sken som vackrast från en klarblå himmel kunde jag ändå inte låta bli att gå ut några timmar. Visade sig att det funkar alldeles utmärkt att bädda ner sig under varma täcken på en soffa ute på en solig terass också då man är krasslig.