Ett år sedan granaten hittades

Idag är det prick ett år sedan Elias blev känd som ‘Granat-Elias’ och vi för en kort tid blev familjen i granat-huset. Ett år senare känns det surrealistiskt och som nåt man bara sett i en gammal film när jag tänker tillbaka på rumban som uppstod efter Elias fynd. Plötsligt var vi och grannhusen evakuerade, vår lilla byväg avstängd och på vår gård vandrade gubbar klädda i bombdräkt.

Att Vasabladet hörde av sig var ju en sak, sen var det Yle, en radiointervju och sedan började svenska kvällspressen höra av sig. Absurt är bara förnamnet. Elias fick verkligen sina 15 minutes of fame med besked.

 

Expressen:

Aftonbladet.

Eftersom jag hade bloggpaus förra sommaren dök nyheten dock aldrig upp här inne men nu är det alltså sparat för framtiden här också. Elias granatdag alltså.

Sommarnöje

Syrenerna och liljekonvaljerna är på sitt allra sista nu, så jag passar på att ta in dem och njuta av doften, ett helt år till nästa gång.

Har, som så gott som varje sommar, kommit in i en intensiv läsperiod igen. Slukar böcker all ledig tid jag lyckas stjäla åt mig och försummar både fönsterbågar som behöver målas, hus som behöver städas och blomrabatter som behöver rensas på ogräs. När jag kommer hem efter jobbet är jag så slut i skallen så jag behöver få försvinna in i en bok just nu. Nytt jobb och ökad arbetstid tar ut sin rätt, det brukar ta ett antal månader innan man är helt inkörd i nya rutinerna.

Med en trött katt som sällskap här i soffan skall jag börja min nyaste bok, Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser. Någon som läst den och kan säga om den var så bra som alla priser den vunnit låter påskina?

Midsommaren 2017

Traditionell midsommar på Grönvik gård med midsommarstång, ringlekar och långbord ute i trädgården  blev det för oss i år som så många år.

Glad midsommar från oss allihopa!

Årets sommarfår är äntligen här

Sedan fjolårets sommarfår åkte ‘hem till sina mammor’ (den barnvänliga versionen men knappast nåt av barnen tror väl egentligen på den) har vi sett fram emot att årets lamm ska få komma till oss över sommaren. Och nu är årets gäng här. Fyra bässar bus.

Fjolårets lamm var traditionella vita och ett svart får, i år är det lite mer fifty shades of black and grey på g. Dessa lär ha gotlands grå i sina gener vilket är orsaken till den fina ullen. Nu i början är dom i en liten liten hage inuti den egentliga hagen för att vänja sig med stället och varandra innan dom släpps ut i stora hagen med elstängsel.

Tre månader gamla är dom. Än så länge väldigt skygga men vi vet av erfarenhet att det inte tar många dagar innan dom är bästa vänner med oss.  Nu känns det som sommaren är här på riktigt.
(Ps. för er som bor här omkring och brukar gå på promenader med era barn och klappa våra får så måste jag tyvärr berätta att dom inte är i samma hage som ifjol intill cykel och gångvägen eftersom vi inte har tillgång till den marken längre, i år är dom innanför vår bakgård och man kommer inte fram till dem från nån väg).

Rundvandring i vår vilda trädgård

När man övertar ett gammalt hus följer det med en gammal trädgård. För oss som tidigare kämpade i åratal med att försöka anlägga en ny trädgård runt vårt nybyggda hus och svurit då ynkliga små träd- och buskplantor dukat under varje vinter, är en gammal färdigt uppvuxen trädgård en otrolig lyx. Varje träd är uppskattat och älskat, och för mig som alltid haft en stark dragningskraft till stora gamla träd (på samma sätt som jag dras till gamla hus, det är nåt svindlande med tanken på hur länge de stått där, hur många generationer de sett komma och gå) är vår nuvarande trädgård helt magisk.

Det är ingen prydlig tillrättalagd trädgård. Den har kanske varit det en gång i tiden men nu är den vildvuxen och stor och gammal och alldeles underbar.

Stenmuren ut mot cykelvägen är nyanlagd av oss men ligger där som om den alltid gjort det i hundratals år. Lite mossa skall vi försöka få till på den så smälter den in ännu bättre i trädgården.

Allt är stort, enormt, i vår trädgård. Ormbunkarna går till hakan på mig nu redan och syrenbuskarna är många meter höga. Det finns tio stora pionbuskar som småningom slår ut och en enorm midsommarrosbuske. Vi har också ett plommonträd, mängder med körsbärsträd och två äppelträd varav det etta är bland det största jag nånsin sett. Det döljer nästan hela huset från ena hållet. (Bilden är från ifjol då trädet nästan blommade ihjäl sig, i år blommade det mycket blygsamt).

I en öppning i syrenhäcken och prydnadsapeln finns ‘den hemliga gången’ som leder ner till den bakre delen av vår trädgård.

Och där har vi en egen ‘park’. Gamla tjocka trädstammar och marken under dem är täckt av liljekonvaljer och hundflokor.

Om nån dryg vecka kommer årets sommarfår att beta här bakom.

Allra längst bort i vår trädgård står en gammal knotig björk. Det är svårt att på bild ge den rättvisa för man ser inte hur stor och grov den verkligen är. Barnen kallar den för kungsbjörken och den är alldeles fantastisk i all sin vridna knotighet.

Vår vilda otuktade trädgård alltså. Här går jag och strövar och hör på fågelsången varje kväll och känner mig otroligt lyckligt lottad över att få rå om den.

 

 

Ljuset

Sommarvärme, syrendoft och fågelsång, ledig lördag i bikini och ljust till midnatt. Dagar som idag skulle man behöva kunna förvara på burk, att ta fram i kolsvarta depp-november sedan då livsandarna lyser med sin frånvaro.

Reportaget från vår sommarstuga

Det var inte bara vårt hem som blev fotograferat i förra somras, det blev även en tur ut till sommarstugan. Således kan man nu i butik hitta juni-numret av Unelmien Talo & Koti och där, vår älskade lilla Tomteboda. Vår sommarstuga består av en gammal sädesbod som mäter ungefär 3×3 meter. Även dessa ljuvliga bilder har duktiga Camilla Hynynen tagit.

Bilderna går att öppna i enskilt fönster och torde då med lite tur gå att förstora så att även ni som inte kan få tag i tidningen kan läsa texten.