Jedi the sheep

Jedi den lurvige mötte monsieur Moser Rex.Och han blev ju så söt att man nästan svimmar. Och så valpig. Han var ju gullig innan såklart också, men pälsen var vid det här laget så lång och tovig trots kammande och tvättande och stackaren låg i skuggan och flämtade av värmeslag så fort temperaturen kröp över tio grader. Man riktigt märker hur han njuter av att ha sluppit all päls nu till sommaren, och på kuppen fick vi ett litet lamm i familjen.

Den lurvige

Det kom en fråga här på bloggen. Och en del har frågat när vi träffat dem personligen också. Får han alltså stanna?Ja. Han stannar. Han är en oerhört charmig, glad, lugn och snäll hund. Och de tysta, lugna promenaderna med honom är som svalkande plåster på en stressad småbarnsförälders sargade själ. Ska försöka minnas det även i vinter när han ska ut klockan sju om morgnarna i beckmörker och snöslask. Men ja, vi är permanent med hund.

Namnet då? Ja vi kallar honom Jedi fortfarande och skulle han mot förmodan få ett annat namn nu inom de närmaste dagarna så får det i så fall vara nåt som låter mycket likt Jedi för hans skull. Men hittills har vi inte kommit på nåt bättre och vi byter inte namn bara för bytandets skull.

Vännerna

Frånsett en första initial shock från Mingus sida, som innebar att han vid första anblick av hunden tog ett varv upp via väggen och taket i raketfart innan han satte av ut genom kattdörren och kurade ute på terassen och tjurade och vägrade komma in tillbaka den första natten, så har integreringen av hundvalp i ett katthushåll gått helt över förväntan. 

Noll slagsmål, noll antal kattklor riktade mot valpögon eller nos. Några få fräsningar och resta ragg det första dygnet men sedan dess lever dom lugnt sida vid sida. Jag förutspår att det inte tar länge tills dessa två är såta vänner och sover tillsammans.

Meet the Jedi

Här är orsaken till att det varit lite tyst här på bloggen. Jedi – bloggen. Bloggen – Jedi. Jedi är en fyra månader gammal storpudelvalp som är på prövotid hos oss över veckoslutet. Går helgen bra stannar han två veckor, och trivs vi alla ihop efter den tiden kanske han får stanna.

Om han stannar kommer Jedi att genomgå en del förändringar. Vi kan kalla det en image-change eller en makeover. Dels kommer rakapparaten att åka fram och den puffiga pudel-do’n ut, dels kommer han eventuellt få ett annat namn.

Får han stanna och växa upp hos oss är tanken att han som vuxen ska se ut ungefär så här men i en champagne-aprikos version.Om nån undrar varför vi valt en pudel om vi inte gillar hur pudeln ser ut i sin traditionella pompom klippning så är svaret att vi valde ras med hjärnan och inte ögonen. Vi valde en av få allergivänliga raser med tanke på Elias infektionsastma. Att pudlar inte löser hår alls är ju också ett enormt plus för en familj pedanter. Andra kriterier var att hunden skulle vara barnvänlig och lättlärd. Vi ville heller inte ha nån liten skällig ras och valde därför storpudeln som blir ca 60 cm i mankhöjd.

Hittills är Jedi den lugnaste och snällaste valp man kan tänka sig. Inget hopp, spring eller skällande inomhus. Alls. Vilket känns nästan absurt. Går snällt bredvid när man är utomhus.  Det enda problemet är att han lider av stressmage pga flytten från sin mamma och syskon och har alltså gett ordet diarree-katastrof en innebörd. Magmedicin och ett dygns fasta är det som gäller nu. Och för er Mingus-fans så kan jag lugna er med att det går helt över förväntan.

Och nu får ni gärna bomba oss med namnförslag om Jedi skulle få stanna hos oss. Kraven är att det helst ska vara två eller max tre stavigt, lätt att ropa och passa någotsånär ihop med Mingus. Shoot.

Finsmakaren

Mingus dricker inte ur sin vattenskål på golvet. Nej nej. Här ska det vara färskt rinnande kallvatten rakt ur kran. Flera gånger om dagen hoppar han upp på diskbänkskanten eller i lavoaren på toaletten och jamar högljutt tills nån kommer och vrider på vattnet åt honom. Att försöka lyfta ner honom och hänvisa till skålen på golvet har vi gett upp med för längesedan eftersom det var lönlöst.