Instruktioner

När man kommer till det skedet när man har läs- och skrivkunniga barn i huset kan man få sig nya små trevliga överraskningar ibland. Som när man bläddrar fram i sin kalender och hittar små söta noteringar inklämda mellan föräldramöten, tandläkartider och annat.

prio1prio2

Det är ju tur att mina barn numera skriver manual åt mig angående hur jag ska agera på vissa viktiga dagar och till och med påminner om hur många år dom fyller.

Sånt som piggar upp i höstmörkret

En kall ruggig regnig dag fylld av griniga ungar och veterinärbesök. Bästa tänkbara då var att få åka till posten och komma hem och ivrigt slita upp lådan för att hitta det här. Mina hett efterlängtade latindansskor för salsalektionerna som dragit igång igen.

salsaskor

Ska jag tipsa om nåt roligt man kan göra som par här i världen så är det det här. Salsa timmar. Bäst effekt har det om man som vi är totalt värdelösa på att dansa när man börjar och har absolut noll erfarenhet av nån sorts dans utom av den där sorten som försigkommer på dansgolvet när man druckit för mycket. Så SJUKT roligt. Man har så roligt tillsammans så att man emellanåt skrattar så att man knappt hålls på fötterna. Och så är det ju alltid roligt att göra nåt som är så totalt utanför ens comfort zone (som pardans ofta är om man är stadsbarn som vi och inte uppvuxen nära en danspaviljong). Man behöver inte ha såna här skor på nybörjarkursen och inte ens på fortsättningskursen där vi går nu. Dom  flesta dansar i jumppaskor.

Höstens kurser har just börjat så ni hinner ännu om ni vill! Klicka HÄR och anmäl er snabbt nu, ni kommer inte att ångra er jag lovar. Finns också solo salsa om man vill testa på men inte har nån att dansa med.  Och jag är ju naturligtvis inte på nåt vis sponsrad av Vuxeninstitutet i Korsholm då utan bara genuint totalförälskad i vår nya hobby sedan i våras. Veckans höjdpunkt helt otvivelaktigt. Varje söndagkväll får vi egentid som vuxna som är som en date men som är roligt, lite småansträngande, hjärngympa och så som bonus parterapi på kuppen. Man kan omöjligt vara ilsken på varandra och salsa.

Och ja PS. Ni som känner mig vid det här laget inser säkert att jag ju ingalunda köpt splitnya specialsalsaskor för en stor summa pengar, Jag har givetvis gjort det jag alltid gör och fyndat dem secondhand på nätet.

Olycksamt

Den här senaste veckan har vi verkligen inte haft turen med oss. Frånsett att vi drabbats av magsjuka och feber så har vi också råkat ut för två små olyckor i huset.

busunge2

Den ena var väl mer underhållande än farlig kanske och bestod av att Lova pillade upp en plastpärla så högt hon kunde i näsan så jag fick åka in med henne till hälsocentralen där en sköterska fick prångla ut den med en lång tång. Jag kan ju inte påstå att jag var särskilt förvånad över hennes tilltag.

sjukling

Den andra olyckan var lite allvarligare . Mingus har igen råkat illa ut och fått ett slag mot sidan av nosen. Eventuellt har han blivit påkörd av en bil eller cykel. Utvändigt syns inte så mycket mer än ett litet sår i kinden där den nedre kindtanden gått genom. Idag var vi en tur till veterinären där det konstaterades att han har en djup infektion i ett sår inne i mungipan. Vi snackar grönt, illaluktande kallbrand sår. Usch och fy.
Ingreppet han behöver genomgå var såpass stort att vi idag skickades tillfälligt hem med värkmedicin och antibiotika men nästa vecka skall hans ena hörntand opereras bort eftersom den gått av så olyckligt att nerven är framme i det fria och den orsakar stora problem och infektioner för honom.

Ibland får man bara hoppas på en bättre vecka nästa vecka helt enkelt.

Veckan som försvann

De senaste tio dagarna gick upp i rök känns det som. Knappt hann jag smälta gårdsloppiset och dess efterdyningar innan en ny vecka med turvisjobb och vardagsrutiner satte igång för att sedan avslutas med att såna där otrevliga bobbor som gör att man lever på flytande föda några dagar drabbade det Hansénska hushållet. Det var mycket blåbärssoppa och joghurt med blåbär som gick åt där några dagar för att sedan övergå i chokladglass och konjakstoddyn (ja jag är en gammal tant) när jag istället fick feberfrossa och förkylning.

sjukstuga1sjukstuga2sjukstuga3

Men nu är vi igen mer levande än döda och njuter av långa promenader över fälten omkring här med hunden. Hösten kom ju som över en natt och vi har haft frost i gräset ett par morgnar här nu. Man må säga vad man vill om mörkret, men luften älskar jag om hösten. Den där kalla klara friska som ger rödpinade kinder som hettar när man kommer in. Den botar vilken höstblues som helst.

Vilken dag!

Ni kom. Ni såg. Ni shoppade.

Herregud säger jag bara. Ni var så MÅNGA som kom. Och det var så galet roligt! Vilken fantastiskt rolig dag det blev! Tack för att ni kom!
bloppis7
Redan en god stund innan klockan var tolv började dom första ivrigaste själarna samlas utanför vår grind. I det skedet var det ännu lugna puckar på gården. Bara säljare som plockade fram sina saker.
bloppis2bloppis1
(Här kan vi leka hitta hunden. jedi var tålmodigt med hela dagen.)

bloppis6
Sedan öppnade vi tejpen och det strömmade in folk.

bloppis3
Och precis som Linn har jag inga bilder från när det var som mest folk för just då fanns ingen tid alls att fota.

Vad glada vi blev när ni var så otrooooligt många som bestämde er för att vallfärda till Söderby-city för att hjälpa oss tömma våra skrubbar och förråd. Det var så roligt att träffa så många av er och att få umgås och njuta i solen (och senare inlindade i filtar när kylan slog till). En av grannarna slog huvudet på spiken när han kom förbi och skulle kolla in ‘cirkusen’ och sade ‘det funkar nog det här med internet’. Och tänk det. Att det funkar SÅ HÄR bra. Att så här många människor hittade till vår gräsmatta i Söderbyn tack vare bloggar och facebook.

Hos Linn hittar ni givetvis fler bilder från idag. Och igen, tack för att ni kom. It was fun. Vi gör om det snart igen.

Praktisk info kring helgens loppis!

För att undvika trafikkaos i lilla Söderbyn kommer här lite info om hur ni hittar hit och var ni kan och inte kan parkera:
Karta

Kartan är klickbar.

Körinstruktioner: Kör till Smedsby city längs med Karlebyvägen. Sväng av mot höger antingen vid Piffi K-marketen eller längre fram vid Teboil bensinstationen och följ därefter kartan till antingen parkeringsförslag 1 eller 2.

Parkering: Parkera helst vid de utmärkta parkeringsförslagen P1 och P2 eftersom Söderbyvägen är en smal grusväg där man inte kan parkera längs vägkanten. På själva gården ryms max 7-8 bilar i taget. Samåk gärna eller gå/cykla om ni bor i närheten.
P1 är en vändplats i slutet av Koivumäentie. (Man svänger av från Smedsbyvägen vid ett gammalt stenhus av stora gråstenar). Där ryms ca 4-5 bilar om ni klämmer ihop er. Parkera gärna tätt så ryms fler. Därifrån går man längs en kort cykelväg/grusväg tvärsöver till Söderbyvägen max 100 m.
P2 är möjlighet att parkera längs vägkanten av Niittylähteentie som är en bredare asfalterad väg. Därifrån kan man sedan gå längs Söderbyvägen till vår gård. Ca 500m.
Parkera ogärna längs Söderbyvägen. Parkera heller inte på grannars infarter eller gårdar. Finns det inte plats på vår gård, håll er till P1 eller P2 så slipper vi sura grannar 🙂
Behöver man hämta upp större inköp med bil eller kärra kan man göra det senare.Loppiset öppnas prick kl 12. Välkomna!

Loppisivern

Linn är ivrigare än en kalv på grönbete inför helgens loppis, Jag har min iver uppblandad med en liten dos skräck och drömmer mardrömmar om nätterna om bilar som sjunker ner i diket för att det blir för trångt på Söderbyvägen. Men det ska ju bli så kuuuuuul!  Klick klick in HÄR och anmäl er i gruppen på Fb.

Och sen vill jag gärna veta. VAD vill ni helst köpa? För vi drunknar i allt. Vad är ni mest intresserade av att vi gräver fram ur våra gömmor? Givetvis blir det en hel del leksaker och barnkläder. Men hur är det med herrkläder? Any takers? Och inrednings- och renoveringsstuff? Tapetrullar? Lite överblivna kakel? Taklister? Ska jag gräva fram sådant alls eller ska det få fortsätta ligga där i garaget och damma?  Berätta gärna vad ni kommer att vara ut och söka på söndag!

Om åldersnoja

När man börjar närma sig trettiostrecket kommer den krypande. Mina jämnåriga och jag var alla lyckligt avslappnade tills nånstans där runt 27-28-ish känns det som. Och sen slog den till. Åldersnojan. Trettioårskrisen. Livskrisen. Dödsångesten. Vad man nu vill kalla det. Kärt barn har många namn. Känner ni igen er? Eller har ni skonats?

Vi har spenderat många långa timmar med att diskutera den här sk. trettioårskrisen och vad den egentligen består av. Vad är det egentligen att krisa över? Att bli trettio? Vi känner oss inte gamla. Med lite tur ser vi inte SÅÅ gamla ut än även om vi nu inte är lika rynkfria som 18-åringarna. Vi trivs med våra liv och vill inte vara 20 igen. Men så vad är det då?

Barnen kanske? Ja, till en del. Har man barn så kommer det en del nya insikter på köpet. Man inser hur fort tiden rusar iväg och barnen växer upp utan att man hinner med. Och man blir plågsamt medveten om livets skörhet och man blir kanske mer rädd för allt som kan hända. Men dom som inte har barn upplever ju samma sak? På ett ungefär i alla fall?

Vad nojjar ni över? Man skulle kunna skriva en bok om det här utan att bli det minsta klokare. Tycker ni kan lyssna på den här låten istället. John Mayer says it all.