Sportlov

Igår började Sportlovet. och för ovanlighetens skull denna vinter beslöt solen sig för att visa sig den också. Till och med snögubben behövde solbrillor. 
vårsol1vårsol3vårsol4vårsol2

Underbart med våren på intågande. idag känns det dessvärre inte fullt lika muntert med blåsten, molnen och det snöblandade regnet. Men det finns hopp. Snart får Lova fylla hinken med sand istället för snö igen. Snart. Men definitivt inte idag.

Fyra orsaker att älska gymmet

1. Träningen givetvis. Alltid lika skönt och så äääär det ju så tillfredsställande när man vaknar med träningsvärk. Jag behöver knappast gå mer in på detalj om hur skönt det är att träna. Antingen gillar man det eller så inte, för mig är det ett livselixir utan vilket jag skulle bli knäpp. Eller åtminstone betydligt ilsknare och otrevligare

2. Ensamheten. För en småbarnsmamma som vare sig får gå på toa eller duscha ifred utan alltid har publik alternativt en ilsken unge som stängts ute och som står och bankar på dörren och vrålar, är det oslagbart att få duscha och sitta i bastun så länge jag vill helt för mig själv. Man kan gott vara ensam bland en massa andra kvinnor. Ingen av dessa kvinnor frågar ‘maaammaaa, veet du vaaa?’ åttahundra ggr per dag för att sedan berätta om att dom kakkat en ovanligt stor korv den dagen eller motsvarande.

3. Kroppsmedvetenheten. Man skulle kanske kunna tro att man får mer kroppskomplex av att gå på gym bland en massa tränande kvinnor men icke. Där i duschen och bastun om nånstans, detsamma gäller simhallar o dyl blir man minsann medveten om att INGEN ser ut som kvinnorna i tidningar/kändisar osv. Där finns bara vanliga kvinnor. Runda och smala, långa och korta, där finns celluliter och hängbröst, muskler och gäddhäng. Och man kan slappna av och bara vara tacksam över sin kropp som faktiskt fött tre barn och som fungerar så fint ännu.

4. Avledningen. Vila för hjärnan. Alla tankar, alla vardagsbekymmer flyger sin kos så fort jag kliver in där. Jag varken hinner eller vill tänka på nåt annat än musiken, takten, träningen då jag är där. Och veckor som denna som börjat riktigt usligt med både påkörning bakifrån för Magnus o barn som satt i bilen och som hade stannat för en fotgängare (M o barnen är ok bilen har lite småskador bara) och dessutom sådana här trevliga lappar hem från dagis. Ja. Såna veckor kan man behöva ett litet andningshål mentalt.

mask

Men se det snöar, hurra.

Den här årstiden börjar dom flesta bloggar fyllas av förväntan inför våren. Ljusa textilier, vårblommor och sommarkläder tar över i butikerna. Allt det är ju trevligt och väl. Om man bor i säg, södra Sverige eller på den europeiska kontinenten. Men här uppe hos oss är februari på inga vis en vårmånad. Inte mars heller. Ofta ligger snön kvar långt in i april. Och för mig brukar den här förtida övergången mentalt till vår bara leda till frustration över att inte naturen hänger med min känsla.

vinter1vinter2
Så idag tog jag ett beslut. Att omfamna vintern istället för att börja vänta på våren nu redan. Njuta av vintern så länge den varar. Göra sånt som man gör på hösten och vinterns första halva när man ännu tycker det är mysigt med vinter. Tända löjliga mängder ljus. Ha brasa i spisen. Dricka varmt te och toddy. Njuta. Mysa. Acceptera istället för att varje dag bannas över kylan och snön.

På veijin

Håret volumastrat och favortiringen var på (vad annars, en renhornsring).
Image
Igårkväll var det vitvinssangria och tapas med en kär vän på programmet.

Image

Sen styrde vi kosan mot Ollis och ‘På Veijin’ (den österbottniska versionen av På spåret för icke-invigda)  där vi hejade på Magnus och hans kollega Nicke som tävlade, och vann!

Image

Hurra. Nu får vi se om poängen räcker till finalplats.

Alla hjärtans plätt

Vi brukar inte fira alla hjärtans dag desto mer frånsett vad barnen firar på dagis/klubben och kommer hem med pysslade kort. Men lite festligt önskade pojkarna ändå att vi skulle ha det, så vi slog till med plättkalas istället för middag.

valentines

För att det inte skulle kännas alltför ohälsosamt provade vi första gången att laga LCHF-plättar. Vi äter nog inte annars LCHF-mat hos oss men det kan nu aldrig vara fel att försöka minska på färdigt sjövilda barns sockerrushar så det kändes som ett vettigt alternativ. Plättsmetsreceptet enligt detta. Och så vispgrädde med minsta tänkbara mängd vaniljsocker i och rårörda jordgubbar utan socker till.

Till min förvåning tycktes barnen inte märka nån skillnad alls och tyckte det var galet gott. Inte ens Magnus frågade efter sockerskålen. Själv tycker jag väl inte att det slår traditionella plättar smakmässigt men det känns som en okej kompromiss när man får andra fördelar istället som att dom är betydligt mer mättande än vanliga plättar och att man inte har ett gäng sockerstinna barn som klättrar på väggarna resten av kvällen. Funkar definitivt hos oss.

Den nya vardagen

Jag vet. Jag vet alltför väl. Jag är verkligen en apdålig bloggare just nu. Fokus just nu ligger tyvärr på annat. Jag gör allt jag kan för att inte vara en apdålig vikarie. Och jag försöker att parera det med att inte vara en apdålig mor eller hustru trots att jag ställer ganska stora krav på min omgivning nu när jag jobbar hemifrån samtidigt som övriga familjen är hemma och det behöver finnas lite lugn och arbetsro för mig mitt i småbarnskaoset.

newlife

Så här sitter jag nu då dom flesta dagarna i veckan, så mycket jag hinner, kan och orkar. Ringer och mailar och missbrukar post-it lappar å det allvarligaste. Magnus kallar mitt arbetsbord för ‘platsen dit kaffekoppar kommer för att dö’. När jag slutligen sjunker ner i soffan om kvällarna framför teven, händer det nog att datorn kommer fram. Men då är det jobbmail som skrivs istället för blogginlägg. Men som sagt, det är ett vikariat och även en övergångsfas tills jag vänjer mig med nya rutiner.

Sedan sist

Jag hinner inte riktigt med nu märker jag. Ska försöka skärpa mig bara jag får lite rutin på den här nya lite mer intensiva vardagen med inslag av jobb, träning och danslektioner utöver den vanliga rumban. Så tills vidare får ni njuta av vårt liv i instagramversion. Ni som följer mig på insta kan hoppa.

Sedan sist har vi:

sedan1

Ätit gott på restaurang för att fira att jag tagit steget ut i arbetslivet (om än ett halvt nu än så länge).

sedan2

Nybakt varm äppelpaj med vaniljglass på var inte helt fel.

sedan3
Skyddat oss från utomjordingars hjärnexperiment med aluminiumfolie.

sedan4sedan6

Gjort det vi gör varje söndagmorgon som goda kristna och infunnit oss i kyrkan innan kl 10 på morgonen. Harkel. Nåja, vi tummar väl lite på det där med varje söndag, eller nån söndag överhuvudtaget sedan skriftskoletiden då. Men vad gör man inte för sin fyraåring som stolt som en tupp vill sjunga ‘när det stormar’ allt vad han orkar tillsammans med sina klubbkompisar  inför alla tanter och farbröder som anlänt till högmässan.

sedan5(Nej Elias varken suger på tummen eller slår sin syster, han skulle faktiskt just stryka henne på kinden med baksidan av sin hand)

Och igen, det BLIR lättare detta med småbarn. Hur jag vet det? För att det för ett år sedan hade varit totalt omöjligt att fixa en morgon ensam i kyrkan med våra tre kids utan att nån av dem hade  ställt till med nån slags scen, skrikattack, eller varför inte en lite eldsvåda i nåt hörn. Nu satt dom där, alla tre på rad på kyrkbänken utan problem. Lite mutade jag dem löfte om saften och bullan som vankades i församlingshemmet efteråt. Men ändå. I’m tellin ya. Ett år sen hade det inte gått. Jag hade inte ens utsatt mig för att ge det ett försök. Men nu. Mamma nöjd, barnen nöjda, och Elias fick sjunga med sina kompisar.

Och idag började jag jobba då. Att sånt sedan sist. Ni då?

Veckan då allt hände

Veckan då jag helt förträngde min bloggskyldighet går också till historien som veckan då allt sådant som jag planerat för i evigheter men inte kommit till skott med faktiskt hände.

Detta var veckan då jag igen gick med i ett gym efter drygt sex års uppehåll. Har hunnit med några timmar och fullkomligt ÄLSKAR det. Hela grejen är som manna för min själ. Att få komma bort en stund hemifrån för mig själv, ha roligt till musik, svettas och känna mjölksyran bränna i musklerna för att sedan få sitta hur länge jag vill i en tyst bastu, duscha så länge jag vill utan att nån står och bankar på duschskåpsdörren eller rycker i dörrhandtaget och vrålar för full hals ‘maaaammmmaaaaa näääär koooommmer duuuu??!!’ images

Det var också veckan då Magnus och jag uppfyllde en flera år gammal dröm. Drömmen om att någon gång, sedan när våra barn är så stora att dom kan vara ensamma hemma ett par timmar kunna skaffa oss en gemensam regelbunden hobby att komma oss iväg på en gång i veckan. Något roligt och lättsamt, något vi båda är totala noviser på. Gärna nåt med dans kanske, just för att vi är totalt värdelösa på dans bägge två. Detta var alltså veckan då Magnus och jag fixade barnvakt ett par timmar varje söndag hela våren och började på en nybörjarkurs i SALSA för par. Så galet roligt. Söndagkvällar är mina absoluta favoritkvällar nu. LUV it.

Och sist men inte minst var det veckan då jag plötsligt utan att riktigt ha förstått hur snabbt det gick, fick jobb. Iof sig ‘bara’ ett vikariat för en månad till att börja med men för mig som varit hemma med barn och endast studerat på deltid nån timme här och var de senaste sju åren så är det en stor förändring. Jag börjar redan nu på måndag dessutom. Desto mer tänkte jag inte avslöja om det än att det är ett deltidsjobb, att det är relaterat till mediebranschen men är inom försäljning.

Nu ska jag avrunda denna intensiva vecka med ett välförtjänt glas rödvin och en ask toffifee i soffan.