The big M

Jag betalar gärna mer för kvalitet, designklassiker, gedigna material med mera. Men jag älskar även som ni vet ett riktigt fynd! Att hitta ett fullgott alternativ till en bråkdel av priset är alltid roligt. Som vanligt har det stora varuhuset på M, Minimani i Vasa levererat.

Den här ugnsformen från GreenGate har jag gått och hållit i flera gånger på Säde i Vasa, den finns även att beställa på Elsas hem bland annat. Döm om min glädje när jag hittade den här för under en tia på Minimani:

 

(och nu när jag publicerat bilderna ser jag att det ligger ett litet skräp på handtaget, oproffsigt stylat av mig, jag vet)

Älska loppis

Ett av dagens loppisfynd: en klänning för fem euro. Jag har ännu inte helt bestämt mig för om den är ful, fin eller både och, det är lite mormors-gardiner-varning över det tunna gräddvita tyget med stora bruna rosor på. Som bonus är den av nåt obskyrt franskt märke och till och med Made in France. Jag är fördomsfull och inbillar mig att det är bättre än Made in Taiwan. Vad en hemmamamma som jag ska med alla dessa klänningar jag fyndar vet jag inte. Men fem euro…ni hör ju, jag har mycket goda argument.

Ni får ursäkta den mörka bilden, det var antingen det eller stor blixt mitt i bilden. Pest eller kolera. Jag måste få bukt med det här spegelfotandet om jag ska kunna titulera mig själv fullfjädrad bloggare. För en annan milstolpe på den vägen passerar jag snart, om några dagar ska jag ha min första utlottning här, stay tuned!

Sommarens återkomst

Imorse vaknade vi upp till ett trollskt landskap. Dimman låg så tjock att man inte ens kunde ana havet bara några meter ifrån när man klev ut på stugtrappan. Miljontals osynliga spindelnät blev synliga av glittrande små droppar och det var en helt magisk känsla att smyga omkring i det daggvåta gräset i tystnaden innan alla andra hade klivit upp för dagen.

Till eftermiddagen lättade dimman och vi fick en fantastisk sensommardag komplett med sol och sim, lunch, middag och glass ute i trädgården. Sommaren var inte över. Den var som jag, inte riktigt redo än.

Att bli bönhörd

Och som på beställning, när jag precis bloggat om höstens intågande, blev det sommar igen. Så efter att ha tagit paus från grushögen och legat och solat en liten stund på terassen bestämde vi oss för att göra nåt vi inte brukar. Vi struntar i allt och sticker till stugan sista dygnet innan Magnus ska på jobb igen.Grushögen lär inte blåsa bort och knappast stjäl nån den heller.

Vi återvänder till den här utsikten

Så ikväll ska det badas bastu och sovas under snedtak igen. Och jag har lyckats tappa bort min nya mokkula (en sån där liten plupp man kopplar in i datorns usb för internet on the go vad dom nu heter på svenska?) så om den inte uppenbarar sig så hör jag av mig när vi återvänder till civilisationen imorgonkväll!

Förnekelse

Jag älskar ju hösten. Älskar långa joggingturer i den friska klara luften, doften av jord, de gulnande löven, höstkläderna som dyker upp i butikerna, tända ljus och varma tekoppar, att sitta under en filt och höra brasan spraka. Jag älskar allt det. Men inte än!

Jag vägrar acceptera att hösten är här ännu. Nej nej nej, inte ännu, skriker det i mig. Jag är inte redo. Inte riktigt än. Hela augusti skulle i min värld vara sommarmånad ännu, jag skulle sola och simma, veckosluten skulle vi bo ute på stugan, dra ut på semsterkänslan. September skulle det ännu vara varmt, inbillade jag mig, soliga klara dagar, hinna tanka sista strålarna innan mörkret kommer för att stanna. I oktober skulle det bli höst.

Istället blev det höst den första augusti medan vi ännu var på semester. Vädret slog om. Luften och havet blev kallt och regnskurerna har duggat allt tätare sedan dess. Jag börjar ha allt svårare att övertyga mig själv om att dom gulnande björkarna runt vår gård beror på värmen och torkan och inte på höstens obönhörliga intågande. Den första turen magsjuka har redan ett par veckor sen snurrat genom familjen och släkten och nu sitter jag här med min tekopp och säsongens första ordentliga förkylning som kommit på besök. Åkern intill vår gård har skördats och temperaturen kryper ner mot fem grader vissa nätter.

Men jag vägrar. Jag vägrar tro att hösten är här ännu. Det blir nog brittsommar än i år intalar jag mig själv medans jag sipprar på mitt te. För inte kan den här sommaren ha gått så här fort i år??

Men, vad hände?

Och plötsligt när vår ‘lilla’ treåring spatserade runt huset och visade upp kläderna mamma fyndat på loppis tidigare idag, så såg han så stor ut? När hände det här? När gick han över den där flytande gränsen? När det där sista bebisutseendet plötsligt bytts ut mot nånting annat, lite busigare, lite större?

Brunchen


Kantarellis bjöd på mängder med god frukost mat, det här var bara första portionen.

Som bloggare på bloggbrunch får man vänja sig med att bli fotad då man äter. Här fotar Andrea Maricas mat.

Hela gänget

Sara läste lite ur sin bok Wannabe. Evelina och Annika skymtar i bakgrunden.

MariaMaricaAndrea och Jean lyssnade koncentrerat.

Lotta och Vickan lyssnade även dom.

Sen var det dags för dedikationer.

Tack till alla för en jättetrevlig morgon och ett extra tack till Marica och Christina som hade ordnat allt!

Fler bilder från brunchen hittar ni hos dom andra bloggarna!

Roligt

Det är sällan jag fastnar för en reklam eller tycker att dom är riktigt riktigt roliga. Men den här. Jag dör litegrann varje gång jag ser den.

httpv://www.youtube.com/watch?v=Plevd1Dx5Q8

Hahahahahaaa.

Lata söndag

Hemma igen efter bloggbrunchen, bilder utlovas senare ! En super trevlig morgon med både gamla och nya bekantskaper, löjligt mycket god mat och så fick vi lyssna på Sara Jungersten som berättade om sin nya bok Wannabe. Nu när Elias och Lova sover eftermiddagsvila, William chillar framför barnkanalen och vädret är sådär lagom höstigt, ruggigt och vått, ska jag sjunka ner här i soffan med boken. Skön söndag på er!