Sommarnjutning

Idag har vi spenderat hela dagen ute på terassen och njutit av sommaren som återvänt efter 8 grader och spöregn. Bikinin åkte på redan strax efter nio och åkte inte av förrän klockan slog sex ikväll. Lunch, mellanmål och middag har vi ätit ute. Barnen stortrivs nu när dom har både sandlåda, lekstuga och gungor att tillgå. Vi har läst, lekt på en filt i skuggan av ett parasoll, vilat och helt enkelt bara njutit dagen lång.

Dagen avslutades med en stor skål färska jordgubbar med socker och en skvätt mjölk.

Det är såna här dagar vi ska leva på i vinter när snön yr runt husknutarna och vi kämpar på vinterkläder och handskar medans svetten pärlar sig i pannan och svordomarna vill rulla av tungan. Då ska vi minnas känslan av solvarm hud i sommarvinden och doften av nyklippt gräs. Och sen kämpa vidare med vinterstövlar och mössor och irriterade påbyltade barn.

Och plötsligt

när jag kikade in på den ilskna och mycket högljutt protesterande unga damen i spjälsängen som vill göra allt annat än sova just nu, så stod hon i sängen istället för att stå på knäna som hon brukar.

Receptet

Det var flera som ville ha receptet på Britta- tårtan så here goes. Den jag gör är ett mellanting av Britta-tårtan min mommo brukade baka och Pirkkas recept på Brita tårta Romanov (finns på finska på Pirkkas receptsidor, bloggen krånglar så jag kan inte länka idag av nån anledning).

 

Degbotten

150g smör eller margarin

1,5 dl socker

4 äggulor

2 dl vetemjöl

2tsk bakpulver

1,5 dl mjölk

Vispa smör och socker pösigt. Tillsätt äggulorna en och en under vispning. Blanda mjöl och bakpulver väl. Tillsätt mjölk och mjölblandning turvis under omrörning/vispning på låg hastighet. Bred ut smeten tunt på ett smörat bakplåtspapper.

 

Maräng

4 äggvitor

2 dl socker

Vispa äggvitorna styva. Tillsätt sockret lite i taget under vispning och fortsätt vispa tills marängen är glansig och styv. Bred ut marängen ovanpå den utbredda smeten. Grädda i 175 grader i 25 minuter eller tills marängen fått lite färg.

(Här är det tydligen inte så noga för vad jag inte berättade för mina gäster imorse var att jag igår var extremt tankspridd, satte mig och såg en film och glömde hela smeten i ugnen i långt mer än en timme, och INGET hände. Den blev inte ens torrare eller brunare än vanligt.)

 

Fyllning och garnering

2l jordgubbar (1 liter som marineras och 1 liter som får vara ‘naturell’ till garnering ovanpå tårtan.)

0,5 dl socker

0,5 dl apelsinjuice

Saft från en halv till en pressad lime

Eventuellt lite rivet limeskal

 

4dl vispgrädde

2msk socker

1tsk vaniljsocker

Vänta tills kakbottnen/marängen svalnat (jag brukar göra den dagen innan så går det snabbt att få tårtan klar dagen den ska serveras. Men fyll gärna tårtan en timme innan den skall serveras så att marängen segar till sig lite, om man som jag gillar det.

Dela bottnen i två bitar. Skiva jordgubbarna och lägg hälften av dem att marinera i  apelsinjuice-lime-sockerblandningen. (I Pirkkas recept ingår egentligen likör men jag brukar skippa det och använda lime för att jag gillar syrligheten). Vispa grädden med socker och vaniljsocker och bred sedan ut hälften ovanpå den ena tårtbottnen. Låt de marinerade jordgubbarna rinna av i ett durkslag (dom kan med fördel ligga i marinaden nån halvtimme för bästa smak men kortare funkar också, imorse fick dom sig bara tio minuter men var lika goda ändå). Bred ut jordgubbarna ovanpå grädden. Lägg den andra tårtbotten ovanpå, och bred ut resten av vispgrädden ovanpå. Garnera med de resterande skivade jordgubbarna. Klart! Bara att börja mumsa.

Eventuellt uppfann jag ett uttryck där, vet inte om det heter ‘under vispning’ på riktigt men ni förstår vad jag menar.




Kvinnor och kakor

Inte helt fy skam att ha fått inleda dagen i gott sällskap och med detta:

Britta-tårta Romanov. Man kan bara inte misslyckas när det handlar om snuskigt stora mängder maräng, vispgrädde och färska jordgubbar. Och det här måste vara världens mest tacksamma tårta som finns. Super enkel och super snabb att laga, men jättegod och ser alltid festligt ut.

Tisdagskaffet med mammagruppen är en av mina absoluta favoritstunder på veckan. Tack ‘mina flickor’ som William och Elias kallar er!

Starstruck

Jag älskar ju som bekant stjärnor när det kommer till inredning. Så jag kunde naturligtvis inte motstå dessa stolsdynor när jag såg dem på Prisma. Nu pryder dom vårt kök och dämpar våra rumpor.

Att det sen står ‘ei vesipesua’ (ej vattentvätt) på dem är en bisak. Jag kommer nog helt kallt kasta dem i maskinen på vinst och förlust när dom kladdats ner, för smutsiga kommer dom att bli, garanterat.

Idag har jag förresten varit iväg och gjort nånting spännande, jag har varit och diskuterat den här debatten. Håll utkik i onsdagens Vasablad!

Edit: Blir antagligen söndagens tidning istället.

Sommarbloggeri

Eftersom jag är förhållandevis ny i bloggvärlden (jeej, snart är det ett halvt år sen bloggen startade) och det här är min första bloggsommar så kan väl ni som är gamla i gamet upplysa mig om det här händer i bloggvärlden varje sommar? Att ingen riktigt orkar varken läsa eller skriva så aktivt? Nu inser jag ju att jag varit sämre än sämst på att uppdatera med vettiga inlägg den senaste tiden, jag har ingen annan ursäkt än att värmen gjort mos av min hjärna, men om man ser på till exempel pappers statistik över antal besök sista veckan hos dom största bloggarna så verkar statistiken ha störtdykt för hela bunten?? Eller är det bara den senaste veckans värmebölja som orsakar detta?

Och ja, om det nu mot förmodan var nån som blev otroooooligt nyfiken på den blå pantern så var det ju som en av er gissade den här H&M bikinin som jag köpt.

Av nån outgrundlig anledning sitter den inte riktigt sådär på mig? Falsk marknadsföring kanske?

En blå panter

Vi stack till mommos hela lördagen. Barnen har plaskat och kryddat vattenräkningen på takterassen, vi har vandrat runt på stan och ätit glass på torget, sovit eftermiddagsvila i svalt och mörkt sovrum och bara njutit av lördagen medans Magnus var på jobb och sprang stafett i hettan. Och så har jag ÄNTLIGEN fått köpt sommarens första (och garanterat ej sista) bikini. Magnus kommentar antyder att han inte gillar den helt och hållet. Han sa: ‘Oj. Den var…annorlunda. En. Blå. Panter?’. Bild får ni dessvärre vänta på för jag ämnar inte dra den på mig mer i ikväll och börja försöka posera och se attraktiv ut med värmesvullna ben och middagssvullen mage.Men ni får helt enkalt ta min man på orden. En. Blå. Panter.

Lättnaden

Åtta månaders oro som rinner av. För mig rinner det ut genom ögonen tydligen för jag går omkring och gråter mest hela tiden nu. ‘Obetydliga små hål’ löd domen. ‘Tekniska fynd snarare än hjärtfel’. Eventuellt lite uppföljning men knappt så det behövs heller enligt läkaren. Jag fick behärska mig för att inte flyga den stackars läkaren om halsen och överösa honom med pussar. Känslan är obeskrivlig.

Lättnad. Glädje. Tacksamhet. Hjärtat svämmar över. Älskade dinosaurie unge.

Nerverna utanpå

En nära perfekt morgon. Magnus och barnen steg upp en halv timme före mig, så när jag kravlade mig ur det mörklagda sovrummet  var morgonrumban överstökad och jag kunde i allsköns ro sätta mig i solen på terassen med min frukost och dagens tidning.

Fåglarna kvittrar, hundflokorna doftar, solen värmer. Det enda som stör idyllen idag är mitt bultande hjärta som håller på hoppar ur bröstet och mina händer som skakar så jag knappt kan skriva. Jag är helt otroligt nervös. Idag ska vi nämligen till sjukhuset på hjärtkontroll med Lova loppan, och idag skall det med stor sannolikhet avgöras huruvida hon kommer att behöva en operation eller inte vid ett års ålder. Svar på alla era kommentarer får tyvärr vänta ännu lite till, jag är alldeles för skakis för att kunna fokusera nu just. Men jag lovar, när jag lugnat mig skall jag ta itu med dem. Nu får ni hålla tummar och tår och tänka positivt så att det knakar att vi får lugnande besked!

Nice run

Nice run avklarat! Och trots den otroliga hettan så orkade vi faktiskt springa så gott som hela vägen. Nån rekordtid blev det nu inte men att orka jogga varvet runt i denna värme var en prestation i sig. Nu inser jag ju att fem ynka kilometrar låter otroligt fjuttigt för dom som springer regelbundet, men för tre småbarnsmammor som nyligen återupptagit träningen efter barnafödande räckte det gott och väl till.

Här är vi i all vår tjusighet efter loppet, Pia, Annika och jag. Annika som förresten tills idag aldrig nånsin hade sprungit längre än tre kilometer orkade utan problem alla fem kilometrar.

Efter avklarat lopp fick vi vår belöning, en medalj runt halsen och picnic i solen. Det enda vi saknade var chokladen. Hur kan man ordna ett motionslopp för kvinnor och inte ha med vare sig choklad eller kex i goodybagsen??