Att ha flera småbarn

Det kom en fråga:

Jag har en liten fundering som jag tror du kan hjälpa mig med. Vad tycker du är roligast/bäst med att ha flera barn i småbarnsåldern? Och vad är jobbigast? (tror nog egentligen att jag kan räkna ut vad som är jobbigast men…) Jag har haft den tanken att jag tar ett barn i gången (haha) men kan inte låta bli att tänka tanken på ett syskon i närmare ålder åt Elliot… Själv har jag aldrig upplevt hur det är att ha ett syskon i nära ålder (det är 15 år mellan mig och min lillasyster) och nu har jag bäddat likadant för Elin och Elliot (skillnaden är 13 år där).

Både jag och Magnus är sk. ‘skrapabullor’ eller sladdisar och har stor åldersskillnad till våra syskon. Mina bröder är 12 och 16 år äldre än mig. Kanske är det en orsak att vi gärna ville ha våra barn tätt, för att dom skulle ha sällskap av varandra hela livet. Jag minns tydligt från min barndom hur jag längtade efter ett syskon i samma ålder trots att jag ändå inte var lika ensam som ett ensambarn (sen känner ju inte alla ensambarn sig ensamma men det är en annan diskussion).

Det bästa är ju helt klart detta:

KÄRLEKEN. Och vilken kärlek sen. Dom kramas och pussas. Tröstar varann, försvarar varann, hjälper varann. Saknar varann så fort dom är ifrån varann ens några timmar och rusar in genom dörren och vill berätta åt den andra vad dom gjort så fort dom kommer hem igen. Tydligast är det ju än så länge mellan William och Elias men även Lova får en enorm dos syskonkärlek varje dag, pojkarna vill ständigt sjunga för henne eller vagga vagnen osv. Sen slåss dom ju en hel del också förstås, men det hör ju till.

Enormt praktiskt också för oss att ha dem tätt iom att man ändå är inne i småbarnslunken, har alla grejer, kläder, vagnar, bilstolar osv färdigt. Även otroligt mycket lättare för oss när dom har sällskap av varann, vi behöver så gott som aldrig aktivera eller underhålla pojkarna, dom leker med varandra och är hur nöjda som helst med det.

Det jobbigaste, tröttheten. Trött blir man ju av att inte ha sovit en hel natt på fem år (frånsett en vecka ifjol då jag reste bort) men det är ett litet pris för vad man får. Vill man hinna sova ikapp sig mellan bebistiderna ska man kanske inte välja att ha barnen tätt (eller fixa barn som sover hela nätter men den knappen har vi inte hittat än) men för oss har det helt klart varit värt det. Med facit i hand skulle jag inte valt att ha det annorlunda fast inte alla barnen varit planerade, det blev helt perfekt såhär!

6 reaktioner till “Att ha flera småbarn”

  1. Så fint skrivet om kärlek. Jag har ju på ett sätt båda och alla sorter nu. Tre år mellan första och andra barnet. 15 år mellan andra och tredje barnet. 1 minut mellan tredje och fjärde barnet. Fråga mig sen vad som är bäst. Just nu tycker jag det är bäst med alla alternativen 🙂

    1. Jag tror också att alla versioner är bra på sitt sätt. Har funnits mycket fördelar med att vara skrapabulla också, enda möjliga ‘nackdelen’ var just att jag önskade mer jämnåriga syskon, även nu som vuxen skulle det vara roligt tycker jag ibland. Fördelen för er är ju att skrapabullorna är två och har sällskap av varandra, det bästa av två världar!

  2. Åh,man blir riktitgt varm i hjärtat när man ser fotona,det riktigt strålar syskonkärlek om dem.
    Så sant så sant, värst är tröttheten men den vägs upp med allt annat…
    Tror inte heller jag skulle ha valt annorlunda… Mellan våra två första är det 1 år 4 mån och mellan andra och tredje blir det nästan tre år…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s